"Ett enat folk kan aldrig besegras!" Den 11 september fylldes Santiagos gator av ropande demonstranter. Röda nejlikor hedrade minnet av en socialistisk president som aldrig fick tillfället att uppleva ett väntat omval.

Vid presidentpalatset la Moneda står folk uppradade med röda fanor. Kampsånger och slagord fyller den ljumma septemberluften.

En man visar sin respekt framför Allende-statyn vid La Moneda.Poliser släpper fram den ropande skaran människor partivis mot Salvador Allendes minnesmonument som är beläget på andra sidan palatset.

Tre damer utsmyckade med varsitt foto av en försvunnen anhörig på bröstet går förbi på andra sidan kravallstängslet. På övre delen av en svart banderoll står orden; "vi kommer aldrig att glömma" skrivna med stora versaler. Resterande yta på banderollen upptas av namn. Under denna dag är de försvunna och dödade lika närvarande som dem som samlats för att hedra minnet av dem.

Cecilia, 40 år, håller i en röd fana med initialerna MPT (Movimiento de los pueblos y los trabajadores).

- Den kamp som diktaturens offer drev fortsätter. Vi har fortfarande ingen demokrati i detta land. Här dödas i dag Mapuchefolket och det finns en otroligt stor ojämlikhet. Därför betyder denna dag minne och fortsatt kamp, säger hon.

Partido Comunista, var inte flest men hördes mest.

Det är idag 36 år sedan militären attackerade presidentpalatset la Moneda i Santiago. Vänsterpresidenten Allende hade under tre år styrt Chile då Augusto Pinochet gjorde sig till landets diktator under 17 år.

- Den 11 september 1973 är en mycket tragisk dag. Chiles demokrati fördes efter detta in i en mörk epok, säger 55-åriga Patricio.

Polisen hjälpte förvirrade turister som råkade hamnade mitt i demonstrationerna.Han läser tidningen på en parkbänk bortom la Moneda iklädd kostym. Patricio har stannat till här på sin väg hem från jobbet. Patricio säger att han hellre håller sig i bakgrunden än riskerar sitt liv i våldsamheter, trots att dagens demonstrationer har varit allt annat än hektiska.

- Det finns människor som har fastnat i det förflutna. De håller fast vid en mentalitet som inte bidrar till någon förändring. Jag tycker att det är viktigt att aldrig glömma vad som hände detta datum men det är en annan sak att utföra våldsamma demonstrationer, säger han.

Utanför Salvador Allendes grav samlades anhängade för minnesstund och sång.Några tunnelbanestationer bort från la Moneda ligger den kyrkogård där Salvador Allende med familj är begravna. Graven ligger i nedre plan av ett stort marmorvitt monument. En ung man med nätt kropp sitter på en bänk utanför den gallergrind som täkts av röda nejlikor och sjunger kampsånger. Rösten är ren, klar och kraftfull. Hans panna rynkas i sången. I de kraftfulla refrängerna höjs en knuten hand emot skyn. Flera personer ur den lilla skara om samlats sjunger med i sången. Andra lyssnar koncentrerat.

Medieintresset kring vänstern var stort. De Pinochet-anhängare som fortfarande finns höll sig undan.Vid Allendes grav likväl som vid la Moneda fylls luften av nostalgi, glädje och kamp. Människor förs samman för en gemensam minnesstund. Vid sidan av sorgen över förlorade anhöriga glimtar hoppen om en annan framtid i ögonen på flera av dagens demonstranter.

Text: Jennie Åström, frilansskribent

Foto: Marc Malmqvist, frilansfotograf