Hur ett land presenteras i media påverkar synen på det och speglar hur det uppfattas. Julia Tengblad Söder har tittat närmare på hur Sverige framställs i argentinska nyhetsmedia och hur nyheter samt reaktioner mot dessa i kommentarsfälten kan se ut.
Medielandskapet i Argentina och de största mediebyråerna; Clarín och La Nacion är regeringskritiska och det har pågått konflikter mellan bland annat Clarín och regeringen om huruvida Clarín spridit falska nyheter om regeringen samt att regeringen försökt påverka deras arbete. Hur medielandskapet formas, påverkas och ändras i argentinska medier för att indirekt smutskasta regeringen/försköna andra länder låter jag stå osagt, utan väljer att utifrån artiklarna fokusera på hur Sverige/Norden framställs och inte en eventuellt dold agenda med dessa artiklars vinkling.
Artikeln ”Por falta de presos, Suecia cierra sus cárceles (i brist på fångar, stänger Sverige sina fängelser)” i argentinska Infobae (2013-11-11), är översatt från brittiska The Guardian (Sweden closes four prisons as number of inmates plummets, 2013-11-11) och beskriver hur antalet fångar i svenska fängelser har minskat de senaste åren vilket har lett till att ”Sverige nu har lyxen att stänga ned fyra fängelser”, enligt Infobae. I artikeln finns ett citat från Kriminalvårdens Generaldirektör Nils Öberg, som säger ”vi har sett en anmärkningsvärd nedgång i antalet kriminella”.
I Dagens Nyheter (2013-11-09) finns ursprungsartikeln, skriven av Nils Öberg själv, där han på ett mer invecklat sätt beskriver den positiva utvecklingen, som han hoppas i grund och botten handlar om ett förebyggande arbete för fångar i fängelser som lett till att färre återfallit i brott efter att de har frisläppts. Vidare säger han i DN:s artikel att ”antalet anmälda brott har förvisso gått ner med cirka en procent under det senaste året, men vi vet att det är ett trubbigt mått på den faktiska brottsutvecklingen”.
Öberg förklarar också att de avdelningar som stängs ned hade stängts ned oavsett på grund av åldersskäl och att de är för kostsamma att behålla och en del kommer att hyras ut till andra statliga verksamheter, och att det alltså inte är hela fängelser som stängs ned (Öberg, Dagens Nyheter; 2013-09-11).
Dessa exempel visar på hur vägen mellan DN och Infobaes webbsida har lett till en del omformuleringar. För det första stängts inte fyra fängelser ned, och för det andra har antalet kriminella inte minskat. Då Infobae hänvisar till artikeln i brittiska The Guardian har troligen retuscheringen gått först via DN till The Guardian för att sedermera öka från The Guardian till Infobae. Det intressanta med denna artikel är att sedan följa kommentarerna i de webbpublicerade artiklarna på DN:s och Infobaes webbsidor.
Till DN:s artikel följer kommentarer som denna av BigerZorro (2013-11-09), ”HAHA! Att antalet fångar minskar beror nog mer på att den svenska polisen är värdelös på att lösa brotten som begås samt att det inte döms ut några kännbara fängelsestraff i detta jävla land! Sverige har utvecklats till den första klassens bananrepublik, tyvärr! Ett mera lämpligt namn på Sverige torde vara Absurdistan”.
Under Infobaes artikel följer kommentarer med en helt annan klang. Kommentatorerna skämtar om att de borde skicka alla sina fångar till Sverige samt förundras över Sveriges möjlighet att stänga ner fyra fängelser i brist på fångar och minskande kriminalitet.
Nästa artikel jag har valt att analysera är ”Mitos en torno a Suecia y el Estado de Bienestar (myter om den svenska välfärdsstaten)”, skriven för Infobae av Adrián Ravier, doktor i ekonomi, den 11 november 2013. I artikeln går Ravier igenom den svenska utvecklingen av välfärdsstaten som under 1970-talet blomstrade då Sverige hade den fjärde högsta inkomsten per capita i världen enligt OECD:s statistik.
Han förklarar att denna bild av Sverige fortfarande lever kvar medan verkligheten sedan dess sett annorlunda ut, med ökade privatiseringar och fallande plats i OECD:s statistik och socialism har ersatts av kapitalism. Syftet med hans genomgång är att uppmana yrkesverksamma inom området att inte anamma den svenska modellen då den inte visat sig vara så framgångsrik som Ravier anser att många fått för sig. Han ger genom artikeln en mer nyanserad bild av Sverige som visar på bristande ekonomi och ett fallande socialt skyddsnät.
I kommentarsfältet kritiserar dock majoriteten hans slutsats och anser att de nordiska länderna, särskilt Sverige, har mycket att lära andra länder, då Sverige jämförelsevis fortfarande har en hög levnadsstandard.
I artikeln” Dark lands: The grim truth about behind the Scandinavian miracle” vill Michael Booth liksom Ravier ovan ge en mer nyanserad bild av Skandinavien. Uppståndelsen om artikeln i The Guardian ledde till att nordiska personligheter, författare, politiker och forskare, svarade på Booths artikel för att ge sin ståndpunkt. En sammanfattning av samtliga artiklar publicerades sedan i den argentinska dagstidningen La Nacion den 11 februari 2014; ”El lado oscuro del paraíso escandinavo”.
I denna reflekterar journalisten kring Booths noteringar om den höga statistiken av antidepressiva läkemedel, mörker och kyla, främlingsfientlighet, vapenexport och alkoholintag. Artikeln avslutar med att hänvisa till Booths bok ”The Almost Nearly Perfect People” (2014) och reflekterar över att det är en ganska bra definition på de nordiska länderna, nästan perfekta trots de problem som finns. Artikeln har 622 kommentarer med en mängd olika vinklar från att vilja skicka ”100 peronister till Skandinavien så kommer länderna inom 10 år att sluta som Zimbabwe” (Rickseriuss) till kommentatorer som vill upplysa andra kommentatorer om deras bristanden argumentation (willo33) och påpeka att de borde sluta röka (införstått: marijuana) så mycket (Aluque2009) så kanske Argentina skulle ha en möjlighet.
Utifrån dessa artiklar kan man få en hint om den bild av Sverige som sprids i Argentinska medier; ett falnande men nästan perfekt välfärdsland med minskande kriminalitet och gapande tomma fängelselokaler. Huruvida Sverige är ett vanligt land att rapportera om med tanke på den lilla storleken verkar det i alla fall väcka känslor hos de personer som kommenterat i kommentarsfälten.
Dessa historier kan utifrån vad Jim Lederman uppger i Ulf Hannerz bok Foreign News (2004), vara en del i en så kallad ”Story Line” där Sverige under decennier byggts upp som en välfärdsstat genom politiker, journalister och forskare, och att prata om Sverige och övriga nordiska länder i dessa termer är inte någon nyhet för argentinarna. På detta sätt var det inte med förvåning som kommentatorerna i artikeln om fängelser som stängs ned uttryckte sin fascination för brist på fångar.
Artikeln snarare bekräftade deras åsikter om det trygga Sverige. Denna artikel visar också på hur filtrering hos nyhetsredaktionerna, både i England och i Argentina, formade denna lokala nyhet till en internationell nyhet som Hannerz skriver om i sin bok, som först nådde The Guardian, för att sedan översättas vidare till argentinska medier, samt hur en retuschering har gått till och hur formuleringar har ändrats om.
Detta leder till en distansering och ”creating otherness” som Hannerz beskriver, som också skedde bland amerikanska journalister som rapporterade om Japan för New York Times. De skrev gärna historier om geishas och samurajer och på så vis exotifierades Japan som ett spännande land med en kultur mycket olik den amerikanska.
Här har istället artikeln spätt på bilden av Sverige som ett välfungerande land, för att skapa större kulturellt avstånd mellan Argentina och Sverige, vilket även bekräftas av kommentatorerna där en del skämtsamt skriver att Sverige nu kan fylla tomma lokaler med argentinska fångar. Texten anpassar sig efter läsaren och artikeln har därmed skrivits på ett sådant sätt som journalisten anser är relevant för den argentinska mediekonsumenten.
I efterhand ses varje enskild nyhet omöjlig att separera från en annan då de tillsammans har skapat en kedja av nyheter, fast de har utspelats i på olika platser, har de samtliga lett till blockbyggandets process av formandet av Sverige från argentinskt perspektiv, liksom den story line som Lederman beskriver.
Övriga artiklar gäller ifrågasättandet av den svenska välfärdsstaten och både Ravier samt genomgången av debatten i The Guardian en mer nyanserad bild på Sverige som ideallandet. Artikeln i La Nacion (El lado oscuro del paraíso escandinavo, 2014-02-11) citerar Booth som förklarat hur The Guardian under de senaste 10 åren endast har publicerat positiva artiklar om Skandinavien och hur han anser att de endast gett en bild av sanningen och att artikeln han nu skrev kunde ses som brutal, men att han samtidigt ansåg att någon var tvungen att berätta en annan sanning.
Bevisligen väckte hans artikel reaktioner på flera håll, på båda sidor av Atlanten och den sista meningen i La Nacions artikel är ändå att ingen plats kan ha allt med att de Skandinaviska länderna ändå nästan är perfekta. Denna slutsats fortsätter därmed med att fylla i den ”story line” om Sverige som ett idealland trots att den tar upp problem och utmaningar för att ge en bredare bild som kanske inte tidigare spritts i argentinska medier.
I kommentarsfältet fortsätter diskussionen med ett brett plock av åsikter men där många ändå jämförelsevis anser att de Skandinaviska länderna är nästan perfekta. Huruvida kommentatorerna representerar en argentinares åsikt i stort är omöjligt att svara på, men de ger i alla fall en bild av rådande åsikt bland de som väljer att kommentera.
I Argentinska medier finns fler artiklar om det svenska/nordiska vardagslivet och samhället än tvärtom när jag i svenska dagstidningar gör sökningar efter Argentina, handlar de framför allt om den ekonomiska kris som blommar och när krisen har gått så pass långt att svenska medier inte längre kan undvika att rapportera om den.
Emellan dessa händelser finns inga djupare artiklar som intresserar sig för vardagsliv och samhällsstrukturer. Detta bekräftar center- och periferistrukturer och det ensidiga större intresset mer än en jämsides rapportering. Hannerz menar vidare att populärkultur kan leda till att intresset och den generella rapporteringen och mediebevakningen av Sverige påverkas då svenska kändisar som Zlatan Ibrahimovic vanligtvis får mycket utrymme i fotbollslandet Argentina.
Avslutningsvis anser jag att de nyheter om Sverige som presenteras i argentinska medier troligtvis påverkar och bidrar till att upprätthålla synen på Sverige som ett tryggt välfärdsland. Dock kan artiklar såsom Booths från The Guardian och Raviers i Infobae bidra till att bilden nyanseras, så presenteras nyheten fortfarande i de termerna där välfärd och Sverige nämns tillsammans, vilket jag anser bidrar till upprätthållandet av välfärdslandet Sverige, även om det bara anses som ”nästan perfekt”.