I en historisk rättegång dömdes den före detta militären Felipe Cusanero till fängelse för sex påtvingade försvinnanden utförda under Guatemalas inbördeskrig. I ett uttalande säger människorättscentret CALDH att detta öppnar dörren för rättvisa åt tusentals andra offer.
Efter att ha blivit intervjuad av en stor grupp journalister sa Margarita, ett av vittnena i rättegången mot Felipe Cusanero:
– Varje gång som jag öppnar mitt hjärta för att berätta vad som hände med min man så gör det ont ända in i själen.
I Chimaltenango, Guatemala, finns en staty till minne av krigets offer.I Chimaltenango, Guatemala, finns en staty till minne av krigets offer.Choatalum ligger cirka tre timmar från Guatemala City och befolkningen tillhör mayafolket kakchiquel. I början av 80-talet, då inbördeskriget rasade som värst, utsattes byn för massakrer och majoriteten av invånarna flydde ut i skogen.
En tid därefter samlade armén ihop överlevarna och tvingade dem att tjänstgöra i så kallade självförsvarspatruller ledda av bybon Felipe Cusanero. Cusaneros roll var övervaka byn och informera armén om vilka som stödde gerillan. Efter år av tystnad inleddes år 2003 en rättsprocess där Cusanero till slut ställdes inför rätta för sitt deltagande i mördandet.
Domen mot Cusanero rör bara hans deltagande i sex försvinnanden, vilket enligt vittnena inte representerar det verkliga antal som han gjorde sig skyldig till. Straffet blev totalt 150 års fängelse. Det tog drygt sex år för domen att falla och under dessa år har den juridiska processen långsamt böljat fram och tillbaka. Efter domen uttalade sig en annan byinvånare i tidningen El Periódico:
– Jag mår varken bra eller dåligt. Cusanero sitter fängslad nu, men han har det bra. Ingen torterar honom, ingen behandlar honom illa, han kan träffa sin fru och sina barn varje månad eller varannan vecka, men vi lever med agg i våra hjärtan. Det är som att en dubbeleggad kniv skär genom oss.
Stort framsteg
Människorättscentret CALDH har arbetat med fallet Choatalum sedan 2003 och Jorge, en av centrets medarbetare, beskriver domen som ett stort framsteg:
– För CALDH så är detta ett första konkret resultat av en kamp som har förts i över 40 år. Domen betyder oerhört mycket för alla de tiotusentals människor vars anhöriga försvann. Det här öppnar dörren för att andra ska kunna söka rättvisa.
Att domstolen accepterade åtalspunkten ”påtvingade försvinnanden”, av FN definierat som ett brott mot mänskligheten, innebär att man slagit fast att det fanns en systematisk plan, framtagen och genomförd av staten, för att terrorisera civilbefolkningen. Detta är något som aldrig tidigare har erkänts i en guatemalansk domstol och det kan få positiva konsekvenser också för andra fall.
Eduarda kammar håret och gör sig i ordning för att hämta barnbarnen från skolan. Hon berättar om hur byn vid upprepade tillfällen ordnade möten där de bad Cusanero att han skulle berätta var han grävt ner de döda, men han vägrade varje gång. Likt många andra i byn säger Eduarda att historien hade kunnat sluta annorlunda, om bara Cusanero hade samarbetat:
– Han hade chansen att be om förlåtelse under rättegången men han tog den inte. Han sa ingenting. Han sa inte ens var han grävt ner våra familjemedlemmar.
Splittrad by
På väg genom byn till skolan hälsar alla på Eduarda, utom två kvinnor som demonstrativt vänder ryggarna till.
– Dom där två står på Cusaneros sida, säger Eduarda och nickar mot kvinnorna som inte hälsade. Dom led också under kriget, precis som vi, men nu är det som att dom glömt vad som hände.
Choatalum är en seger för rättvisan, men de försvunna kommer aldrig tillbaka och åren av sorg och smärta kan aldrig levas om. Mycket har förändrats i byn, men mycket pågår också som vanligt. Hönsen måste matas, majsen måste malas, ved ska huggas och grannskapskommittén och kyrkan måste hålla möten för att byns gemensamma liv ska fungera. Militärens terror slet sönder familjer och tvingade människor på flykt, men den lyckades trots allt inte kuva människorna helt och hållet.
Det guatemalanska inbördeskriget pågick i 36 år, från 1960 till 1996, och beräknas ha kostat drygt 200 000 människoliv, majoriteten civila. Under konflikten ”försvann” också cirka 45 000 personer, människor som kidnappades och mördades på grund av sina åsikter eller misstänkta kopplingar till gerillan.
Fotnot: Förutom den dömde Felipe Cusanero så har alla personer i artikeln av säkerhetsskäl fått fingerade namn. Det är fortfarande vanligt att människor i Guatemala mördas eller ”försvinner” på grund av sitt arbete med mänskliga rättigheter.