Día de los muertos, de dödas dag, är Mexikos högtid när de avlidna enligt traditionen återvänder till jorden för en kort tid. Familjerna bygger altare med blommor, ljus och mat och vakar vid gravarna. Unesco skrev in firandet på listan över mänsklighetens immateriella kulturarv år 2008. Här förklaras vad som händer, vilka dagar som gäller och varför en utklädd skalle blivit högtidens ansikte.
- Fakta om Día de los muertos
- Land
- Mexiko, särskilt i samhällen med ursprungsfolk
- Tid
- Från slutet av oktober till början av november
- Barn och vuxna
- Ofta väntas de döda barnen 1 november och de vuxna 2 november, med lokala variationer
- Unesco
- Utnämndes av Unesco till mästerverk år 2003 och fördes in på den representativa listan år 2008
- Kännetecken
- Hemaltaret (ofrenda), orange sammetsblommor (cempasúchil), ljus, kopalrökelse och pan de muerto
- Symbol
- La Catrina, en kvinna i skelettgestalt vars ursprung ligger i en grafik av José Guadalupe Posada från 1912
Vad är det man firar på de dödas dag?
Enligt Unescos beskrivning gäller högtiden den tillfälliga återkomsten till jorden för bortgångna släktingar och nära vänner. För att leda själarna hem strör familjerna blomblad och placerar ljus samt offergåvor längs vägen från kyrkogården till bostaden. De dödas favoriträtter tillagas och ställs ut både vid hemaltaret och på gravarna tillsammans med blommor och hantverk av urklippt papper.
Perioden sammanfaller med slutet av majsodlingens årscykel. Förberedelserna görs noga, eftersom de döda enligt traditionen kan föra med sig välgång, till exempel en god majsskörd men också otur i form av sjukdom, olyckor och ekonomiska problem. De döda delas ofta in efter dödsorsak, ålder och kön, ibland även yrke. Varje grupp har sin egen dag.
Firandet kombinerar förspanska sedvänjor med katolska högtider. Unesco beskriver det som ett möte mellan ursprungsfolkens religiösa uppfattningar och den världsbild som européerna införde på 1500-talet. Kontakten mellan levande och döda stärker enligt Unesco både individens ställning i samhället och ursprungsfolkens roll i Mexiko.
Altaret och offergåvorna
Kärnan i firandet är ofrendan, det vill säga altaret i hemmet. Familjerna börjar förbereda sig flera dagar i förväg och köper in det som krävs. Under uppbyggnaden av altaret samtalar släktingarna om de avlidna och ber för dem. Turistmyndigheten i Mexico City förklarar innebörden av de vanligaste sakerna på detta sätt.
| Föremål | Betydelse |
|---|---|
| Vatten | Släcker de dödas törst efter den långa färden och symboliserar i dag rening |
| Salt | Rening, så att kroppen inte förfaller |
| Ljus | Tro och hopp om att de döda hittar rätt väg; förr brändes kådrik tall (ocote) |
| Blommor | Kärlek, tacksamhet och vänskap; vita blommor till barnen, orange cempasúchil som vägvisare |
| Kopal | Röken från kopalen tar med sig böner och tankar från den som lämnar offergåvan |
| Bröd | Mat som delas med en vän eller en släkting; brödet pryds ofta med två korslagda ben |
| Petate | En flätad matta vid altarets fot som ska påminna om svepningen som de döda begravdes i |
| Lerhundar | Hunden xoloitzcuintle ansågs hjälpa de döda att ta sig över floden till dödsriket Mictlán |
Till altaret läggs även godis, cigaretter, tequila eller mezcal samt säsongens frukter såsom apelsin, sockerrör och äpple tillsammans med rätter som mole och tamales med chili. Vad som ställs fram beror på vad den avlidna personen tyckte om under sin livstid.
Barnen först, sedan de vuxna
På många platser firas minnet av barn den 1 november och av vuxna den 2 november. Mexikos nationella institut för antropologi och historia, INAH, redogjorde år 2025 för hur tepehuafolket i Pisaflores i delstaten Veracruz firar sin högtid för de döda, som de kallar Santoro. Förberedelserna påbörjas redan den 17 september med kyrkklockor som ljuder vart femtonde dygn. I slutet av oktober går klockorna vartannat dygn och den 1 och 2 november ringer de från morgon till kväll.
Under den första dagen serveras mild mat utan starka kryddor för barnens skull, bland annat sötad pumpa, rotfrukter, godis, läsk och frukt. Den 2 november besöker man sina gudföräldrar med bröd och mole. Därefter går familjerna till kyrkogården med mat och frukt, pryder gravarna och delar måltiden med de döda medan huapangomusik spelas. Enligt tepehuafolkets övertygelse kan den som glömmer sina avlidna drabbas av olycka.
Ljusnatten vid Pátzcuarosjön
I delstaten Michoacán har natten mellan den 1 och 2 november blivit känd långt utanför Mexikos gränser. På ön Janitzio i Pátzcuarosjön går kvinnor och barn i tystnad till kyrkogården, enligt tidskriften México Desconocido. Där ställer de fram favoritmaten för de döda och tänder ljus som ska belysa hemvägen för själarna.
La Catrina, skelettet i hatt
Den eleganta skelettdamen med blomsterhatt finns i dag på affischer, sminkade ansikten och souvenirer. Från början var hon ett billigt grafiskt blad. Gravören José Guadalupe Posada skapade 1912 bilden ”Calavera Garbancera”, som satiriserade kvinnor som pudrade sig och klädde sig i fransk stil för att efterlikna överklassen, enligt PBS. Posada avled året därpå och bilden fick då ingen nämnvärd uppmärksamhet.
Figuren Catrina fick sitt namn i en bok som Frances Toor och Diego Rivera gav ut 1930. Hon blev känd i USA och Mexiko genom en utställning om José Guadalupe Posada på Art Institute of Chicago 1944. I sin väggmålning ”Dröm om en söndagseftermiddag i Alameda” från 1947 placerade Diego Rivera Catrina mitt i kompositionen, mellan Posada och en ung version av sig själv. Sedan den tidpunkten har hon utvecklats till högtidens främsta symbol.
Paraden i Mexico City är ny
Den stora processionen med gigantiska figurer genom Mexico City ger intrycket av att vara en gammal sed, men den är modern. Den första officiella paraden ägde rum den 29 oktober 2016 och började vid självständighetsmonumentet Ángel de la Independencia, fortsatte längs Paseo de la Reforma och slutade vid Zócalo. Den dåvarande regeringschefen i Mexico City, Miguel Ángel Mancera, erkände att inspirationen kom från öppningsscenen i James Bondfilmen Spectre, där agent 007 tar sig fram genom en fiktiv parad för de döda i staden.
Paraden har vunnit stor popularitet och lockar en stor publik. Men kärnan i firandet ligger fortfarande i hemmen och på kyrkogårdarna, där familjerna tar emot sina avlidna släktingar. Mer om Mexikos historia och kulturarv finns på sidan om Mexiko.
Likheter och skillnader med allhelgona
I Sverige infaller alla helgons dag alltid på lördagen mellan den 31 oktober och den 6 november enligt Svenska kyrkan. Många tänder ljus på gravplatserna och besöker kyrkogårdarna. Även i Mexiko besöker människor gravarna, men stämningen är annorlunda. Där tror man att de döda återvänder för ett besök, så man lagar deras favoriträtter och fyller kyrkogårdarna med musik, blommor och samtal.
Día de los muertos förväxlas ibland med halloween eftersom högtiderna faller nära varandra och dödskallar förekommer i båda traditionerna. Men Día de los muertos har sina rötter i ursprungsfolkens världsbild samt i katolska högtider. Det centrala är familjens koppling till sina avlidna. Hur begreppet Latinamerika relaterar till regionens historia förklaras på startsidan.
Så har redaktionen kontrollerat uppgifterna
Informationen om högtidens betydelse och Unescos inskrivning i listan över immateriellt kulturarv hämtas från Unescos officiella register. Uppgifterna om föremålen på altaret kommer från turistmyndigheten i Mexico City. Berättelsen om tepehuafolkets firande är baserad på en pressrelease från INAH. Historien om Catrina är hämtad från PBS. Datum för barnens och vuxnas del av firandet skiljer sig åt beroende på ort och by. Om du upptäcker ett fel kan du kontakta oss via kontaktsidan.
Vanliga frågor om Día de los muertos
När firas Día de los muertos?
Högtiden sträcker sig från slutet av oktober till början av november. På flera platser förväntas barnens själar anlända den 1 november och vuxnas den 2 november, men exakta datum kan variera mellan olika kommuner och byar.
Vad är en ofrenda?
En ofrenda är det altare som en familj ställer upp för sina avlidna. På det placeras porträtt av de döda, vatten, salt, ljus, blommor, kopal, bröd och mat som den avlidne tyckte om.
Varför används orange blommor?
Man använder den orange sammetsblomman cempasúchil för att leda själarna till altaret. Blombladen strös ofta ut som en stig från ytterdörren eller gatan direkt till ofrendan.
Är Día de los muertos samma sak som halloween?
Nej. Trots att högtiderna infaller nära varandra har den mexikanska traditionen sina egna rötter i både urfolkens ceremonier och katolska helgdagar. Kärnan i firandet är familjens hedrande av sina avlidna släktingar.
Vem skapade La Catrina?
Gravören José Guadalupe Posada skapade grafiken ”Calavera Garbancera” år 1912. Benämningen Catrina introducerades år 1930 och Diego Rivera gjorde figuren berömd genom en väggmålning år 1947.
Källor
- Unesco: Indigenous festivity dedicated to the dead
- Mexico City (CDMX): Day of the Dead ofrendas
- INAH: Boletín 562, Tepehuas celebran a sus fieles difuntos (27 oktober 2025)
- México Desconocido: La noche de muertos en Michoacán
- PBS NewsHour: How La Catrina became the iconic symbol for the Day of the Dead
- México Desconocido: Desfiles de Día de Muertos y James Bond
- Svenska kyrkan: Allhelgona
Uppgifterna kontrollerades 8 november 2026.