Företagen som importerar soja till svenska djurbönder, Lantmännen, Svenska Foder och Denofa, har förstärkt sitt arbete för att göra sojaproduktionen i Brasilien mer hållbar. Men sojan leder fortfarande till allvarliga skador på miljön och kränkningar av mänskliga rättigheter. Det visar en rapport som Swedwatch presenterar idag tisdag.
2010 genomförde organisationen Swedwatch, som bevakar svenska företags verksamhet i utvecklingsländer, en omfattande studie om kött- och sojaimport från Brasilien. Den visade bland annat hur sojaodlingar och boskapsskötsel orsakar avskogning i naturkänsliga områden, kränkningar av arbetslagstiftningen och ursprungsfolkens territorier, samt hög användning av kemiska bekämpningsmedel varav flera är förbjudna i EU.
Sedan dess har Lantmännen, Svenska Foder och norska Denofa, som importerar brasiliansk soja till Sverige, ansträngt sig för att skärpa kontrollen av hur sojan produceras, visar Swedwatchs uppföljningsstudie. Lantmännen anlitar oberoende kontrollörer på plats i Brasilien och alla tre företagen är anslutna till ett eller flera certifieringssystem. Svenska Foder har dock fortfarande ingen uppförandekod och inga officiella krav på etik och miljö, som Swedwatchs förra rapport rekommenderar, trots att företaget ökat sin sojaimport. Även Denofa saknar en officiell uppförandekod men ställer vissa krav på etik och miljö.
– Certifieringar är inte en tillräcklig åtgärd för att garantera hållbarhet, säger Vilmon Ferreira på den brasilianska organisationen Fase i delstaten Mato Grosso, varifrån den största andelen importerad soja kommer.
– Alla certifieringssystem har sina brister eftersom de fungerar utifrån punktvisa kriterier och inte utvärderar hela systemet. För att kravet på hållbarhet ska uppfyllas behövs en djupgående förändring av produktionsteknologin och en demokratisering av jordägandet, säger Vilmon Ferreira.
Christel Cederberg, som forskat om soja i Brasilien, håller med om att det långsiktiga problemet är storskaligheten och intensiteten i sojaodlingarna och att man växlar mellan för få grödor vilket gör att trycket från skadedjur blir stort. Hon tror ändå att certifieringsinitiativ som Round Table on Responsible Soy (RTRS) kan leda till viktiga förändringar inom den brasilianska sojasektorn.
– Jag besökte de första RTRS-certifierade gårdarna och min uppfattning är att vi måste fortsätta jobba med sådana här initiativ och köpa den certifierade sojan. Det höjer den allmänna standarden på gårdarna en hel del, även när det gäller arbetsmiljön. När det gäller den genmodifierade sojan (GMO) är den redan ett faktum i Brasilien och jag tror vi får leva med den oavsett om vi vill eller inte, säger Cederberg till Swedwatch.
Användningen av gifter ökar
Redan i rapporten 2010 konstaterades att sojan är en av de grödor som kräver mest kemiska bekämpningsmedel i Brasilien och de senaste två åren besprutningen ökat ytterligare.
– Insekter, svampar och ogräs ökar sin motståndskraft mot medlen vilket gör att det krävs mer och nya sorter av bekämpningsmedel, förklarar den brasilianska läkaren och folkhälsoforskaren Wanderlei A. Pignati.
– Den så kallade asiatiska rosten har brett ut sig och leder också till ökad användning. Samtidigt har priserna och skatterna på bekämpningsmedel sänkts i Brasilien, säger han.
Flera studier visar på att rester av bekämpningsmedel går att finna i dricksvatten och regn, men också i blodet och urinen på de som arbetar med sojan och i modersmjölken hos kvinnor i Mato Grosso. Förgiftningar, cancer och missbildningar är vanligt i sojadistrikten.
Enligt den brasilianska hälsovårdsmyndigheten Anvisa innehåller en stor del av den frukt och de grönsaker rester av bekämpningsmedel som överskrider riskgränserna. Anvisa arbetar för att förbjuda de 30-tal bekämpningsmedel som redan förbjudits i EU.
Det giftiga ämnet endosulfan, till exempel, som finns med i Stockholmskonventionen, kommer att fasas ut i Brasilien 2013. Och metamidofos kommer att förbjudas i Brasilien redan i år. Men parakvat används fortfarande i stor utsträckning på sojaodlingarna.
Sojaexpansionen ökar avskogningen
Bra priser på världsmarknaden och ökad efterfrågan i Kina gör att sojasektorn i Brasilien spås en fortsatt ljus framtid. Sojafälten expanderar nu norrut, till delstaterna Bahia, Piauí och Maranhão, och förväntningar på en försvagad skogsskyddslag, Código Florestal, har också påskyndat avskogningen de senaste åren.
President Dilma Rousseff förhindrade nyligen med sitt veto en radikal urholkning av skyddet för den brasilianska skogen, med en stor del av skadan är redan skedd, i Amazonas regnskog och den savannliknande cerradon. Tvångsarbete på sojaplantagerna förekommer fortfarande, konstaterar Swedwatch-rapporten, liksom kränkningar mot ursprungsfolkens rättigheter i samband med sojans utbredning.
– Det påverkar floderna och jämvikten i miljön. Floderna slammar igen och djuren kan inte röra sig fritt. Det medför problem med jakt och fiske för ursprungsfolken, förklarar Gilberto Vieira dos Santos som är koordinatör för organisationen Conselho Indigenista Missionário (CIMI) i delstaten Mato Grosso.
– Samtidigt som sojan stärker industrijordbruket öppnar den för nya invasioner av ursprungsfolkens territorier och ökade svårigheter för territorier som inte fått juridisk status än, säger han.
Swedwatch rekommenderar nu fler aktörer att engagera sig för att göra sojaproduktionen mer hållbar. Certifieringssystemen RTRS och Pro Terra har potential att kunna certifiera stora volymer och ställer omfattande krav på respekt förmänskliga rättigheter och miljö. Men de är inte kompletta. Båda certifieringarna har fått hård kritik och reglerna behöver skärpas, bland annat när det gäller förbud mot farliga bekämpningsmedel.
Swedwatch bedömer dock att soja som certifierats inom något av de två certifieringssystemen är bättre än soja som inte certifierats alls. Sojaimportörerna bör därför sätta upp mål för när all den importerade sojan ska vara certifierad. Samtidigt bör de engagera sig för att förbättra kriterier och kontroll inom ramen för Pro Terra och RTRS.
Även svenska matvarukedjor har en roll att spela eftersom de tillhandahåller produkter som driver på användningen av soja. De bör engagera sig mer aktivt i sojafrågan och ställa krav på att både svenska och utländska utländska leverantörer använder sig av certifierad soja.
– Ökad mediarapportering och Swedwatchs förra rapport har betytt mycket för de svenska köparnas intresse för sojaproduktionens sociala och miljömässiga konsekvenser, säger Thor Kristoffersen på den norska importören Denofa, som säljer brasiliansk soja vidare till Sverige. I Norge saknas fortfarande en debatt om sådana frågor, säger han.