"Vi tog till vapen för att göra vår röster hörda"

Inför de planerade fredssamtalen mellan den colombianska regeringen och gerillagruppen Farc, som nu planeras att starta den 15 oktober i Oslo, har nyhetsbyrån IPS intervjuat gerillasoldaten Sandra Ramírez, som nu har lämnat striderna i Colombia. Hon ska som enda kvinna delta i samtalen.

Havanna: Det är svårt att föreställa sig Sandra Ramírez klädd som gerillasoldat, med en 25-kilo tung ryggsäck, redo att slå tillbaka vid fiendens anfall och redo att ta skydd vid flyganfall.

När hon dök upp vid en presskonferens med Farcrepresentanter i Havanna i augusti, visste inte alla journalister vem hon var. Men snart var det känt för alla på plats att hon var änka efter Pedro Antonio Marín, mer känd som Manuel Marulanda, den colombianska Farcgerillans ledare från bildandet 1964 och fram till sin död 2008.

-Marulanda sökte en politisk lösning på konflikten, och det har alltid varit vårt mål. Vid befälhavare Marulandas sida väcktes en kärlek för sakens skull, säger Ramírez till IPS.

Ramírez kommer från en stor bondefamilj.

-Vi var 15 bröder och systrar och hade få möjligheter i livet.

Hon gick med i gerillan när hon var 17 år. Nu är hon 48, och hon ångrar inte vägen hon valde. I djungeln har hon fått lära sig sjukvård och kommunikation och hon tillhörde trupperna som skyddade Farcs ledning. Hon inledde en relation med Marulanda som hon också vårdade under hans sista år i livet.

Hon medverkade också vid fredssamtalen mellan Farc och regeringen för tio år sedan.

IPS: Dessa fredsförhandlingar misslyckades. Vilka är dina förväntningar på samtalen som inleds 8 oktober i Oslo och som sedan fortsätter i Havanna?

Sandra Ramírez: Vi inleder nya samtal för att se om vi med allas ansträngningar - gerillan, regeringen och det colombianska folket - kan nå en politisk lösning på konflikten. Det har alltid funnits en möjlighet att lyckas, svårigheten är att det colombianska fåmannaväldet alltid har vägrat att avstå en millimeter av sin makt - som den använder för att skjuta ner oppositionen.

Tror du att det är möjligt att hålla fredssamtal utan någon vapenvila?

-Regeringen och Álvaro Uribe (president 2002-2010) utövade ett extremt våld och gav inga öppningar för fred. Nu är styrkeförhållandena annorlunda, både inom landet och i ett bredare sammanhang med demokratiska regeringar i länder som Venezuela, Bolivia och Ecuador. Det påverkar situationen i Colombia. Vi har beslutat att delta i fredssamtal men hur det faller ut kommer att avgöra om det blir en vapenvila, som i så fall måste vara ömsesidig.

I början av 1990-talet började Kubas ledare Fidel Castro, som ledde det väpnade upproret som förde honom till makten 1959, att ta avstånd från väpnad kamp. Vad tyckte du om hans uttalande?

-Situationen i Colombia är väldigt annorlunda. Det finns ingen frihet till politiskt deltagande. De konservativa klänger sig fast vid makten och eliminerar fysiskt sina motståndare. Det gav oss inget annat val än att ta till vapen för att göra vår röst hörd.

Det sägs att Farc är villiga att förhandla eftersom gerillan försvagats.

-Farc har strävat efter fred ända sedan dess bildande, och det här är en ny möjlighet. Men eftersom vi i strider möter den senaste amerikanska teknologin kan vi inte förneka att vi har drabbats hårt. Men det betyder inte att vi har försvagats.

Tror du att det finns rätt förutsättningar för att det colombianska folket ska stödja denna process?

-Ja, naturligtvis. Dialogen stöds av ursprungsbefolkningarna, afrikanska ättlingar och alla rörelser och den sociala sektorn. Det är inte ett påhitt från enbart regeringen eller Farc.

Överenskommelserna som du anser vara färdplanen för fredssamtalen nämner inte kvinnornas situation. Varför?

-Kvinnornas situation i Colombia är lika svår som hela det colombianska folkets - därför nämns det inte specifikt.

40 procent av gerillasoldaterna är kvinnor, men det finns ingen som arbetar vid sekretariatet?

-Enligt våra uppgifter är det fler än 40 procent kvinnor bland gerillasoldaterna och några vid huvudbefälet och de mellanliggande nivåerna. Och bland kompanierna finns det kvinnor i ledande positioner.

Finns det problem med manschauvinism i gerillan?

-Vår organisation uppstod i det colombianska samhället och påverkas av det. Men kvinnliga soldater får utbildning, delta, fatta beslut och hävda sina rättigheter. Våld är inte tillåtet, än mindre mot kvinnor.

Är det sant att det finns barn i gerillan?

-I ett fåtal fall har barn dödats i strid. Ibland kan inte deras släktingar ta hand om dem och de kanske övervakas av polisen, då finns det inget alternativ än att ta dem med oss. Vi försöker ge dem bästa möjliga omsorg.

Vad händer om ett barn vill lämna gerillan?

-Vi analyserar situationen. De väljer i allmänhet att stanna av säkerhetsskäl. I många fall har barn som vuxit upp i Farc blivit utmärkta soldater och befälhavare.

Finns det någon press på unga människor att ansluta sig till gerillan?

-Inte alls. Att ansluta sig är frivilligt och minimiåldern är 15 år.

 

Text: Patricia Grogg/IPS