”Vi lever bara en gång, så ta vara på livet”

Maritza Pineda ser våldet mot kvinnor vart hon än går i Nicaragua. I skolorna, i hemmen, på gatorna, på arbetsplatser och på marknaderna. Hon menar att kvinnorna måste bryta tystnaden och prata om det ska ske en förändring i samhället.

Maritza Pineda är omgiven av flickor och kvinnor i färgstarka klänningar med blommigt mönster. De är alla unika med makalösa historier bakom sig, men de har en sak gemensamt - inom någon månad kommer de att vara nyblivna mammor. Maritza skiljer sig från gruppen. Hon är varken gravid eller bär en blommig klänning. Istället är hon där för att stötta de unga kvinnorna och ge dem verktyg för att skapa en positiv framtid för sig och sina barn.

- Så länge vi finns här är ingen ensam. Vi vänder ingen ryggen, säger Maritza stolt.

Maritza Pineda föddes den 22 augusti 1950 utanför Jinotega, i norra Nicaragua. Hon arbetar som sjuksköterska på Casa Materna i Jinotega med att stötta gravida kvinnor inför förlossningen och inför rollen som mamma. Hon tackar sin pappa för sin yrkesroll. Själv ville hon läsa språk och arbeta inom turism, men hennes pappa pekade med hela handen åt en helt annan riktning. Maritzas framtid anpassades därefter då hans ord var familjens lag.

- Jag är stolt över mitt yrke, och älskar min uniform säger Maritza och slätar händerna över sin vita kjol. Idag har hon över 26 års erfarenhet från att arbeta på Casa Materna i olika städer och byar i norra Nicaragua och hon förklarar att här i Jinotega blir hon kvar tills skaparen bestämmer att hennes tid på jorden är slut.

Säkra förlossningar och mödravård

Inne på kliniken råder totalt lugn. Det är som att vandra in i en ny värld när man tar steget över tröskeln in i denna fristad, iväg från gatans vimmel och marknadernas livliga atmosfär. Just nu bor fjorton flickor och kvinnor i åldern 14-36 år på kliniken, men Maritza förklarar att de haft upp till 35 boenden under korta perioder. Hon tillägger också att runt en tredjedel är under 16 år.

- Vi nekar aldrig någon! Det spelar ingen roll om de inte kan betala, vi hittar alltid en lösning.

Casa Materna är en klinik dit gravida flickor och kvinnor kommer från landsbygden för att spendera den sista tiden innan förlossningen. Syftet är att när det är dags så ska de befinna sig nära sjukhuset där förlossningen ska äga rum, något de hemma i byn inte har tillgång till. Detta förbättrar chanserna till en lyckad och säker förlossning för både mamman och barnet, och sedan klinikerna startades upp under 80-talet har de bidragit till att sänka både mödra- och spädbarnsdödligheten i de områden de arbetar.

"Vi kommer aldrig att överge dem"

Casa Materna i Jinotega är en del av nätverket av kliniker i norra Nicaragua som startades upp samtidigt som de sociala rörelserna i landet växte sig starkare efter inbördeskrigets slut under 80-talet. Syftet var att ge ett hem, vård och information till gravida kvinnor som saknade ekonomiska resurser. Maritza säger att idag har kliniken två syften; att stötta de gravida kvinnorna, och förebygga för våld mot kvinnor. I ett land med höga siffror av våld mot kvinnor utför Casa Materna viktiga uppgifter, som psykiskt stöd till offer för sexuellt våld och en chans för kvinnor som lever i våldsamma siuationer att ta sig ur dem. 

Undervisning på Casa Materna i Jinotega.: Julia Andén

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

- Just nu har vi till exempel en flicka här som blivit våldtagen av sin pappa. Hon är gravid med en före detta pojkvän och är här på grund av sin unga ålder som innebär en riskfylld graviditet. Informationen om hennes pappa fick vi efter långa samtal med flickan, allt eftersom förtroendet stärks. Hon har ingen som kommer och besöker henne och hon känner sig ensam i världen. I sådana fall är det vår uppgift att vara hennes familj. Vi stänger inte dörren för någon och kämpar varje dag för att få kvinnor att ta makten över sina egna liv och inte känna sig beroende av andra för att skapa ett bra liv för sig själva och barnet de väntar.

Maritza berättar att många unga kvnnor tvivla på sig själva och sin kapacitet både i rollen som mammor och i arbetslivet. De tror att de är ensamma om de inte har mannen vid sin sida.

- Det är kanske det viktigaste jag vill att de ska få med sig härifrån, att de aldrig någonsin är ensamma. De flesta har sin familj bakom sig, och de som inte har det har ju ändå oss och resten av samhället. Vi kommer aldrig att överge dem, säger Maritza samtidigt som hon reser sig upp och tittar ut i salen där några kvinnor sitter och samtalar för att se att allt är lugnt.

Maritza vet att livet kan vara hårt. Det lärde hon sig under inbördeskriget på 70-talet i Nicaragua, ett krig som tog hennes mans liv tillika hennes barns far.

- Det var en hård tid, men jag visste att jag inte var ensam. Jag arbetade då i Matagalpa (ca 1,5 timmes bussresa från Jinotega) och kom hem till byn för att träffa mina barn en eller två gånger i månaden. Jag var tvungen att jobba mycket och hårt för att försörja min familj, men jag tvekade inte på att jag kunde.

- Kvinnorna i Nicaragua måste bryta tystnaden och prata! Vi måste ta makten över våra liv.

Text och foto: Julia Andén, Svalorna Latinamerika

Röster från Latinamerika