Studentrörelsen i Paraguay kämpar för sociala förändringar

Ana Portillo, sociologistudent och aktiv medlem i den paraguayanska studentrörelsen CREAR vid fakulteten för filosofi och humaniora vid Universidad Católica i Asunción, berättar för Latinamerika.nu om läget för de sociala rörelserna i landet ett år efter att den förre presidenten Fernando Lugo genom riksrätt.

Fernando Lugo vann presidentvalet i Paraguay år 2008. Han ledde den politiska alliansen Alianza Patriótica para el Cambio där politiska partier och organisationer från både vänstern och högern ingick, däribland det konservativa Liberala partiet. Alliansen var ett politiskt initiativ som utnyttjade folkets missnöje mot all korruption och förtryck som rått i landet under de decennier som det konservativa Coloradopartiet suttit vid makten.

Lugos regering bestod av alla politiska färger, vilket direkt ledde till interna maktstrider. Parlamentvalet resulterade i en stor majoritet för Coloradopartiet och Liberala partiet. Vilket blev ett stort hinder för alla reformer som den progressiva sektorn inom regeringen ville driva fram. Oppositionella parlamentariker försökte till exempel vid 23 olika tillfällen under Lugos treåriga regeringstid att ställa honom inför rätta och på så sätt störa regeringens arbete. Dessutom slutade folkrörelserna att demonstrera på grund av att de felaktigen trodde att manifestationerna kunde hindra regeringen.

Men under 2011 bytte folkrörelserna strategi. De satsade på nytt på manifestationer för att kräva strukturella föreändringar i systemet. Dessa manifestationer fokuserade främst på behovet av en landsomfattande jordreform. Folkrörelserna från utsatta samhällsgruper - småbrukare, industriarbetare, studenter, och människor i fattiga områden - började mobilisera massorna mot de illegala markägarna från Alfredo Strossners diktatur (1). Allt började med en jordockupation i regionen Ñacunday där Tranquilo Favero, en brasiliansk markägare, har makten.

Studentrörelsens upplivande efter statskuppen

Studentrörelsen är en del av Paraguays vänster och påverkades negativt av statskuppen. Traditionellt sett har rörelsen inte varit aktiv under den demokratiseringsprocess som började efter diktaturens fall 1989. Studenternas aktivism har varit synlig när elitens framgångar har hotat demokratin, men de senaste fem åren har vi blivit en betydelsefull politisk aktör som tillsammans med andra folkrörelser har lyckats ta viktiga steg framåt. Rörelsen har enats kring manifestationerna mot den rådande utbildningspolitiken i landet. Privatiseringar och mindre resurser för den statliga Universidad Nacional är resultaten av dagens nyliberala politik. Studentrörelsen CREAR kämpar istället för ett offentligt och kostnadsfritt utbildningssystem.

Den paraguayanska eliten upptäckte tidigt att Lugos seger kunde vara problematisk. Överklassens dominans i det nationella parlamentet hindrade regeringen genom att motverka Lugos budgetproposition och stödja medias attacker. I den kontexten planerades massakern i Curuguaty, som ägde rum den 15 juni 2012. Elva småbrukare och sex poliser dödades i samband med en avhysning av jordockupanter som ville återta statlig mark i Marina Cue. Parlamentet anklagade regeringen för massakern för att sedan snabbt avsätta Lugo genom riksrätt den 22 juni 2012.

Den parlamentariska statskuppen tjänade sitt syfte. Det var ett hårt slag mot enigheten och den förbättrade ekonomin i de mest utsatta samhällsgrupperna. Kuppen synliggjorde svagheterna inom det politiska projektet som Lugo ledde. Eliten planerade allt för att kunna sätta fart på privatiseringarna av Paraguays resurser: bördig jord, sötvatten, vattenkraft, med mera. Tanken har alltid varit att sälja det mesta till utlänska investerare. I dagsläget håller kuppmakarna på att ge bort landets vattenkraft till företaget Rio Tinto Alcan och att privatisera den statliga elleverantören ANDE. Dessutom har de godkänt odlingen av genmodifierad majs i hela landet.

Vår kamp leder oss mot framtida framgångar trots alla omständigheter. En viktig framgång är att vi nu håller på att samverka mer och mer med andra folkrörelser och samhällsgrupper. Vi försöker att inte vara isolerade för att undvika att eliten medvetet särskiljer oss genom att påstå att våra kamper är olika. Vi vill visa alla att vi har ett genensamt mål och vi vill uppnå det tillsammans. Vi är medvetna om att eliten enas och blir starkare när dess intressen hotas därför måste vi lära oss från gamla misstag.

Folkets missnöje efter statskuppen har fördjupat krisen inom de traditionella partierna. Vi ser också att hegemonin som utbildningssystemet och privata massmedier etablerade håller på att falla samman. Det är därför vi upplever att förtrycket har intensifierats och att folkrörelserna kriminaliseras ännu mer (2).

Vårt folk börjar resa sig och förstå hur viktigt det är att bygga ett nytt samhälle där den aktuella samhällsstrukturen förkastas. Vi inser att dagens system är utestängande och hotar vår suveränitet. För att kunna förstätta i rätt riktning är det nödvändigt att vara tydliga och eniga om våra behov och målsättningar. Vi måste fortsätta kämpa progressivt för ett nytt och revolutionerande samhällsprojekt som garanterar vår frihet.

Text och foto: Ana Portillo, studentrörelsen CREAR, Paraguay
Översättning: Oscar Barajas Rojas, Latinamerikagrupperna

(1) Fotnot: Paraguay är ett av de mest ojämlika länder i världen. 80 procent av allt bördig mark ägs av endast 2 procent av alla markägare. Enligt sanningskommissionen gavs ungefär 20 procent av landets yta (33 procent av allt bördig mark) bort till militärer, paraguayanska och brasilianska företagare, och medlemmar i Coloradopartiet under åren 1953 till 2003.

(2) Fotnot: 130 småbrukare och sociala ledare har mördats sedan diktarurens fall år 1989, och 3000 småbrukare har blivit anklagade för olika brott utan en rättvis rättegång.

 

Röster från Latinamerika