Presidenter som offentligt förolämpar journalister, folkmobbar som attackerar reportrar, självcensur och hög ägarkoncentration av mediebolagen. På en internationell konferens i Bogota i veckan konstaterades det att hoten mot pressfriheten i Latinamerika är många.

På konferensen fanns journalister från olika håll i Latinamerika som var och en beskrev problemen för pressfriheten i sina länder. Likheterna är många, trots olikheter i ländernas politiska ledning. En gemensam faktor är svårigheten med att få tillgång till offentlig information. Många länder har en bra lagstiftning på området, men det hänger kvar en kultur av hemlighetsmakeri bland tjänstemän, som går emot principen om transparens.

Ett annat problem är statlig censur. Guatemalanen Frank La Rue är FN:s särskilda sändebud för yttrandefrihet. Han poängterar att stater inte bara har en skyldighet att försvara yttrandefriheten, utan också att befrämja den. Som det är nu används "nationell säkerhet" som förevändning för censur, vilket enligt honom sker både i Colombia och Mexiko under kriget mot narkotikan.

Populism fara för friheten

I många länder finns populistiska presidenter som är känsliga för den image som medierna ger dem.  

- Om man har populism som massmedial strategi, är det lätt att falla offer för frestelsen att tysta ens kritiker, säger Frank La Rue.

I juli stängdes 32 oppositionella radiokanaler och två tv-stationer i Venezuela. Vidare är 240 medier under revision. I Honduras lät kuppmakarna militären gå in och stänga tv- och radiosändningar som stödde den avsatte presidenten. I Bolivia och Ecuador har presidenterna gått ut hårt i tv och utmålat pressen som fiende. Och i Colombia har presidenten anklagat enskilda journalister för att vara terrorismens språkrör. 

- En aggressiv ton från en president mot journalister kan generera attacker från folkmobbar, säger Ricardo Uceda från Instituto de Prensa y Sociedad (IPYS) i Peru.

Detta har bland annat skett i Bolivia och Ecuador under sociala rörelsers manifestationer då journalister har blivit lynchade. Demonstranterna känner att deras handlingar har rättfärdigats av presidentens tal. Detta leder till självcensur, att journalister avstår från att kritisera sin regering.   

Maktkoncentration ger självcensur

- I Latinamerika är självcensuren det största problemet för pressfrihet. Här finns mer självcensur än statlig censur, säger den Colombianska journalisten Gerardo Reyes.

Han pekar på makt­koncentrationen som en orsak till detta. Journalister väljer bort ämnen som går emot maktens intressen. Enligt en studie av YPIS dominerar fyra företag inom vardera press, radio, TV och telefoni, 70 procent av produktion och publik i Latinamerika. I exempelvis Guatemala har en mexikan bosatt i USA monopol på samtliga av landets TV-kanaler. Ricardo Uceda menar att det finns fog för självkritik hos mediebolagen för deras samhällsroll.

- Medier är inte till för att tjäna pengar, utan skall fungera som maktens kontrollmekanismer.

Text och foto: Lari Honkanen

Fotnot: Med den här artikeln startar Latinamerika.nu:s artikelserie om pressfrihet i Latinamerika. Varje onsdag framöver publicerar vi en ny artikel.