Skolmissnöje blottar social konflikt i Chile

Över 800 personer gripna och flera skadade blev resultatet av torsdagens demonstrationer mot Chiles skolsystem. Politikernas ovilja att gå demonstranterna till mötes har tänt gnistan till en nationell social konflik, menar Chilenska medier.

Dagen efter demonstrationen ligger tårgaspulvret fortfarande tjockt i flera chilenska städer. Luften är svår att andas. Vad som håller på att hända i Chile är svårt att ta in.

- Härrom dagen stod poliserna och väntade på tjejen som är elevrepresentant på skolan där jag jobbar. De tänkte gripa henne, men hon hann precis smita in genom skolans port, berättar Andréa Rojas, lärare på en gymnasieskola i Valparaíso.

Några dagar tidigare greps och misshandlades en vän till elevrepresentanten, även hon aktivist, av polisen. Nu är elevrepresentanten rädd att det samma ska hända henne.

- I går följde jag henne till bussen när hon åkte till Santiago för att delta i ett möte med andra aktivister på nationell nivå. Senare under dagen ringde hon till mig från en lokalbuss som stoppats av polisen under demonstrationerna. "Fröken, om min stund är kommen så vill jag att du ska veta att jag tycker mycket om dej", sa hon till mej.

Trycket på de unga aktivisterna från polis och andra makthavare oroar Andréa Rojas, och att inte dra paralleller till förföljelsen av aktivister under diktaturen är svårt.

Många familjer skuldsatta

Skolan där Andréa Rojas arbetar har varit ockuperad av studenterna i två månader. På nationell nivå har studenter på både gymnasieskolor och universitet strejkat i ytterligare några veckor. Det man vill uppnå är en omfattande förändring av skolsystemet; att utbildningen inte längre ska finansieras via kommunerna och den ska vara gratis, bland annat.

- Eleverna på skolan där jag arbetar betalar 7000 pesos i månaden (knappt 100 svenska kronor) för att gå i skolan. Och nästan alla är skuldsatta för att de inte kunnat betala avgiften. Vissa har en skuld på 100 000 pesos när året är slut.

Att skolan finansieras via kommunerna betyder inte att de per automatik får en viss summa pengar eller håller en viss standard. Om skolan vill genomföra till exempel en renovering, eller köpa in ny utrustning, måste de formulera ett projekt och ansöka om pengar hos kommunen.

- Mycket av pengarna som borde gå till utbildning stannar därför hos kommunerna.

Missnöjda genomförde "cacerolazo"

Att Chiles BNP gått stadigt uppåt de senaste åren är ingenting som gemene man märkt av. Lönerna har höjts minimalt och att leva på minimilönen, motsvarande 2500 svenska kronor, är i princip omöjligt. Många basutgifter som el, vatten, bröd och mejeriprodukter, ligger i nivå med priserna i Sverige. Situationen för landets fattiga och även för medelklassen är tuff och har också bidragit till att demonstrationerna mot skolsystemet fått en vidare social innebörd. De har inte möjlighet att sätta sina barn i dyra privatskolor med mer resurser och högre utbildningsnivå, som de med bättre ekonomi kan göra.

När inrikesministern Rodrigo Hinzpeter på torsdagsmorgonen nekade studenterna tillstånd att demonstrera i centrala Santiago var det stundande kaoset därför ett faktum. De tusentals studenterna demonstrerade i alla fall, enligt majoriteten av de nationella medierna på ett fredligt sätt, tills de mötte de enorma polisstyrkorna rustade med sköldar batonger, vattenkanoner och tårgasbomber. Sammandrabbningarna pågick från och till under hela dagen, både i Santiago och i andra större städer i Chile, och avslutades med ett nationellt "cacerolazo" då man gick man ur huse, rustade med grytor och andra metallföremål att banka på för att visa sitt motstånd mot regeringens agerande.

"Inrikesministerns förbud mot demonstrationen tände gnistan till en social konflik som började som ett missnöje mot skolsystemet och slutade med ett land i ett tillstånd som vi inte sett på över 20 år av demokrati, uttryckt genom barrikader och cacerolazos." skrev tidningen The Clinic på fredagen.

Text: Lisa Karlsson, Latinamerikagrupperna

Kommentarer

Sidor