Parallella fredsprocesser påverkar utsikterna för en hållbar fred i Colombia

Samtidigt som politiska ledare sitter samlade runt förhandlingsbord i Havanna och Oslo, pågår ett tufft arbete för fred i Colombia på gräsrotsnivå. Två parallella fredsprocesser, som bör smälta samman till en för att respekteras och kunna genomföras.

Den ena fredsprocessen pågår på hög nivå mellan den colombianska regeringen och Farc i Oslo och Havanna sedan hösten 2012, och är en fredsprocess som får stor nationell och internationell uppmärksamhet. Förhandlingsdelegaterna har alla fått mer eller mindre kändisstatus i Colombia och syns i princip dagligen på de nationella tv-stationerna.

De frågor som avhandlas vid förhandlingsbordet faller inom fem tematiska områden. Ett av de fem teman som diskuteras är hur man ska arbeta för upprättelse för offren i konflikten. Enligt María Jimezna Duzán, krönikör på den välrenommerade veckotidningen Semana, är det inom denna del som gerillan uppvisat betydelsefulla steg mot en överenskommelse. Farcs tidigare position har varit att betrakta sig själva som offer i konflikten, och de har menat att de därmed inte kan ses som förövare. Denna världsfrånvända och, för en lösning på konflikten, hopplösa position har nu övergått till att Farc till viss grad erkänner att även de kan ha bidragit till att människor har fått lida. Givet Farcs nya hållning menar offerorganisationer, som Asfaddes, att även staten måste ta sitt ansvar och erkänna övergrepp som har begåtts från deras sida.

Process i medieskugga

Den andra fredsprocessen kan en säga drivs av just dessa civila samhällsorganisationer, som utan omvärldens uppmärksamhet arbetar för offrens rätt till upprättelse. En av dessa är organisationen Asfaddes. som drivs av människorättsförsvararen Gloria Gloria Gomez.Gomez. Gloria, som själv förlorat en bror i ett av tusentals fall av tvångsförsvunna, organiserar och skapar forum för offer till konflikten.

- Jag är inte på något sätt sympatisör till Farc, men för Asfaddes är det viktigt att staten tar ansvar för sina handlingar. Många av de offer jag möter har blivit utsatta av statliga aktörer och för att de ska kunna gå vidare i livet är det fundamentalt att staten tar sitt ansvar, berättar Gloria under en medföljning med Kristna Fredsrörelsen i Nariño i sydvästra Colombia.

Gloria har under 30 års tid åkt runt i Colombia för att stärka offren i den väpnade konflikten. I Nariño håller hon en tvådagarsworkshop med syftet att öka kunskapen om de lagar som finns till för offren, men som de många gånger inte har kunskap om. Ett annat syfte är att skapa utrymme för deltagarna att dela med sig av sina upplevelser och organisera sig.

- Det är viktigt att våra workshops erbjuder ett helhetsperspektiv där vi diskuterar både vilka lagar vi kan använda oss av för att kräva vår rätt, men det är lika viktigt att det finns utrymme att skratta och gråta och delge våra upplevelser, förklarar Gloria.

Legitimitetsproblem

En bild som framträder när en följer fredsförhandlingarna i Havanna parallellt med det gräsrotsarbete som organisationer som Asfaddes utför, är att Farc och staten har ett stort legitimitetsproblem vad gäller diskussionerna om upprättelse för konfliktens offer. Vid förhandlingsbordet sitter företrädare för institutioner som begått övergrepp i konflikten och knappt erkänner sitt ansvar. Det är därför inte konstigt att flera civila samhällsorganisationer protesterar mot att deras perspektiv saknas i förhandlingarna.

Att se till att konfliktens offer får den upprättelse de har till rätt till är därför en stor utmaning under fredsförhandlingarna. Liksom att sedan garantera att dessa löften infrias. I dessa processer spelar civila samhällsorganisationer, som Asfaddes, har en viktig roll i att arbetet att följa de politiska reformernas implementering. Två fredsprocesser måste bli till en.

Text och foto: Joel Pousette Lilljeqvist, Kristna Fredsrörelsen