topbanner

Chilenska tortyroffer kämpar fortfarande för rättvisa

Det är 20 år sedan Pinochet förlorade makten i Chile, men de som drabbades av hans handlingar kämpar ännu för upprättelse. Silvia Leiva är en av tusentals människor som fängslades och torterades. Det senaste halvåret har hon och gruppen "Agrupación ex presos politícos de Chile en Suecia" samlat in vittnesmål från personer som torterades och fängslades under Pinochet.

- Vi har haft ett halvår på oss, men det är alldeles för kort tid. Många har förträngt det de har varit med om och att börja gräva i det river upp gamla sår, säger hon.
Alla vittnen har heller inte velat ställa upp, vilket försvårat arbetet. Ett annat problem har varit att gruppen inte haft någon utbildning för krishantering.
- Många hemska minnen har väckts till liv, det har blivit många tårar, men också kramar och familjer har knutits närmare varandra.

Silivia Leiva och många andra fängslades på grund av sitt sociala engagemang. Som fyraåring dansade och sjöng hon för att samla in pengar till förnödenheter åt fattiga. När hon var 16 år var hon ledare och hjälpte hemlösa.
- Jag satt två år i fängelse på olika ställen. Jag blev torterad på alla ställen. Det finns sår som är svårläkta.
Många av offren lider ännu av de skador de fick under fångenskapen. Alkoholism, sömlöshet, diabetes, migrän och schizofreni är några av de symtom Silivia Leiva räknar upp.

Orättvis process

Chile har i flera etapper försökt att göra upp med sitt förflutna. År 2004 sammanställdes Valechrapporten av Kommissionen om politiska fängslanden och tortyr. Syftet med kommissionen var att samla in vittnesmål och bevis och med hjälp av dem utföra lämpliga åtgärder i de fall det förekommit brott mot mänskliga rättigheter. När vittnesmålen samlats in skapade kommissionen en förteckning över personerna. Offren fick sedan rättsliga fördelar.
- Hela processen har kantats med orättvisor. För det första representerades vi, offren, aldrig i kommissionen, utan den bestod av advokater, socialassistenter, kyrkliga representanter och psykologer.
Leiva anser även att insamlingen av vittnesmål pågick under alldeles för kort tid.
- I Chile var informationsspridningen väldigt dålig. Det var svårt att få folk medvetna om vad som pågick. Det är också en lång och svår process att psykiskt nå fram till offren. Många har förträngt det som hänt. Deras familjer vet kanske inte vad de har varit med om. Barn kan ha sett sina föräldrar bli bortförda och angripna, men aldrig riktigt förstått, säger hon.

FN:s resolution uppfylldes inte

Kommissionen misslyckades också med att följa FN:s resolution om människor som förlorat sina mänskliga rättigheter (Resolution 60/147 som antogs av generalförsamlingen 16 december 2005.)
- År 2004 fick kommissionen in 35 000 vittnesmål. Av dem förkastades 7 000. En del på grund av att fängslandet måste ha varat längre än fem dagar för att det skulle räknas.
Offren var också tvungna att identifiera var de har varit fängslade för att vittnesmålen skulle godkännas. Men det var svårt. Många hade ögonbindel och flyttades runt från ställe till ställe. Barnen blev också bortglömda i processen. Trots att de också hade haft traumatiska upplevelser räknades inte deras lidande.
Protester väcktes också mot kommissionen på grund av att vittnesmålen hemligstämplades i femtio år.
- Hela processen var ännu ett exempel på all orättvisa som riktats mot oss. Vi har marscherat och protesterat. Vi vill ha rättvisa. Tänk att det ännu år 2010 ska finnas torterare som går fria. Av hundratals torterare har endast sju dömts.
Offren har fått en symbolisk summa för sitt lidande. Summan betalas ut varje månad, men är mindre än minimilönen (cirka 1 600 kronor) i Chile.

Kommissionen öppnades igen

Efter omfattande protester öppnades kommissionen igen och ny insamling av vittnesmål gjordes. Processen började i februari 2010 och avslutades i augusti. Leiva har nu tillsammans med gruppen "Agrupación ex presos politícos de Chile en Suecia" (Gruppen för chilenska före detta politiska fångar i Sverige) samlat in vittnesmål ännu en gång.

Arbetet med att samla in vittnesmål har gjorts parallellt i Europa och Chile och avslutades i augusti 2010. Fram till december kommer kommissionen att gå igenom vittnesmålen för att se vilka man godkänner.
- Att hemlighålla vittnesmålen i femtio år är fel. Vi kommer att
fortsätta att slåss för sanningen och rättvisa och mot straffrihet, säger Leiva.

Text och foto: Luzilla Backa, frilansjournalist