Omfattande jordbruksstrejk i Colombia

Landsbygden har blivit en rejäl huvudvärk för Colombias president Juan Manuel Santos. Bara i år har kaffe-, lök-, potatis-, kakao- och risodlarna genomfört stora protester och krävt nya avtal med regeringen gällande sina frågor. Och sedan den 19 augusti råder nationell jordbruksstrejk i landet med krav på ökat stöd till jordbruket.

Redan i juni bröt en annan protest ut som också den i hög grad har med landsbygden och regeringens politik för sektorn att göra: lantarbetarna i det nordöstra området Catatumbo tog till blockader av motorvägar för att kräva ett stopp på förstöringen av kokaodlingarna, som de menade var det enda de hade att leva på. De krävde även att regeringen följer lagen och upprättar ett bondereservat i området, samt bygger anständiga vägar och samhällsservice som skolor och sjukhus. Protesten varade över en månad, fyra småjordbrukare miste livet och drygt ett fyrtiotal sårades.

Regeringen, med president Santos och arméns generaler i spetsen, pekade vid ett flertal tillfällen ut protestledarna för att vara medlemmar i FARC och vägrade att föra en dialog med lantarbetarna om inte armégeneraler satt vid bordet. "Vi vill prata med jordbruksministern och presidenten, inte med armén" upprepade protestledarna.

Just sättet som regeringen har hanterat protesterna på; som en polisiär/militär angelägenhet snarare än en socialpolitisk och ekonomisk fråga, har gjort att lantarbetarna och regeringen står allt längre ifrån varandra.

Oenighet kring kraven

De successiva konflikterna ledde till den stora strejk som alltså startade i måndags, 19 augusti. Både medelstora och mindre jordbrukare, fattiga lantarbetare och jordlösa har kommit överens om att strejka -men har inte lyckats enas om kraven. Medan stora och medelstora kaffe-, ris-, kakao- och lökproducenter fokuserar på att kräva jordbruksstöd för att stå pall inför den hårda konkurrensen som de tecknade frihandelsavtalen med USA och EU utsätter dem för, har fattiga lantarbetare och jordlösa krävt bondereservat, rätt till land, en förändring av jordbrukspolitiken och av den ekonomiska modellen.

I grund och botten handlar strejken om just den ekonomiska modellen som Santos regering, i samklang med tidigare regeringar, valt att implementera med järnhand: en modell som bygger på att öppna landet för utländska produkter, bjuda in utländskt kapital och bara stödja stora jordbruksprojekt som omfattar flera tusen hektar och som är i händerna på stora jordägare och utländska företag.

Regeringen presenterar det som ett säkert sätt att modernisera landsbygden och öka produktiviteten. Men lantarbetare och producenter svarar att de frihandelsavtal som trätt i kraft för bara ett par år sedan, redan börjat slå ut deras produkter på den inhemska marknaden. I våras blev till exempel landet varse om att colombianerna nu mera dricker mest importerat kaffe från Brasilien. Den inhemska jordbruksproduktionen, som får litet eller inget statligt stöd, ser inte ut att klara konkurrensen från amerikanska och europeiska subventionerade produkter.

- I dagsläget är det bara koka man kan leva på; sade en bonde i Catatumbo i juni när en internationell kommission av människorättsförsvarare var där under protesterna.

Väg blockeras med lokalbuss i provinsen Valle del Cauca.: Marcha Patriótica Valle

Konsekvensen av handelsavtal

De successiva protesterna har dessutom haft en pedagogisk funktion: fler vanliga stadsbor har börjat förstå vad man egentligen förhandlade om i frihandelsavtalen med USA och EU.

Den gångna veckan fick dokumentären "9.70" av journalisten Victoria Solano, stor spridning på youtube. Den handlar om konsekvenserna av Resolution 9.70 som statens jordbruksinstitut har utfärdat för att uppfylla ett villkor i frihandelsavtalet med USA. Resolutionen förbjuder colombianska bönder att använda sig av egna frön för att så grödor och istället köpa så kallade certifierade frön från amerikanska företag. Situationen påminner om den gröna revolutionen i Indien på 70-talet då indiska bönder sattes i skuld till företagen från vilka de köpte både frön och bekämpningsmedel. Dokumentären har fått fler att diskutera situationen för jordbrukarna i sociala medier och bondestrejken får stort stöd i städerna, bland fackföreningarna, studenter, lärare, transportarbetare.

Måndagen den 19 var det helgdag i Colombia och strejken startade med ungefär 200 000 lantarbetare som gick ut och blockerade 14 motorvägar enligt en rapport från polisen. På tisdagen demonstrerade fackligt anslutna, studenter, lärare och sociala organisationer i de större städerna för att visa sitt stöd med bönderna. I Bogotá blockerades tre sjukhus av sina anställda som stöd till bondestrejken.

- Vi kommer inte att tillåta att viktiga samhällsfunktioner slås ut, både motorvägar, skolor och sjukhus måste fortsätta ge service utan några som helst komplikationer, sade president Santos via Twitter tidigt på tisdagen.

Stort antal gripna

Regeringen med presidenten, inrikesministern och jordbruksministern har upprepat att den kan komma att inleda dialog med varje grupp strejkande för sig och har sagt nej till ett samlat samtalsbord. En eventuell dialog skulle dessutom kunna inledas enbart om inte motorvägar blockeras, har regeringen sagt.

Redan på måndagen meddelade polisen att de gripit 22 personer under protesterna. Men människorättsorganisationer i departementet Valle rapporterade att 80 personer gripits tagits av polisen bara där. Kravallpolisen hade också drabbat samman med strejkande bönder i tre regioner.

Flera analyser av situationen kommer fram till slutsatsen att president Santos ärvt ett stort problem som startade redan i början på 90-talet när den då liberala regeringen inledde en liberalisering av ekonomin utan att skapa en reell jordbrukspolitik. Colombia gick från att vara ett land som exporterade mat i början på 90-talet till att bli ett land som måste importera större delen av sin inhemska matkonsumtion. Inklusive kaffe. De av Santos tecknade frihandelsavtalen med USA och EU har inneburit droppen som fått bägaren att rinna över för de colombianska småbrukarna och får de illegala kokaodlingarna att verka vara det enda alternativet på den colombianska landsbygden.

Text: Joanna Castro Echeverri, Antropolog, Cali, Colombia
Foto: Juan Carlos Hurtado Fonseca, Semanario Voz och Marcha Patriótica Valle