Tyst om mordrättegång - gruvbolag inblandat

Angélica Choc, Adolfos hustru, och German Chub Choc som skottskadades och förlamades samma dag som Adolfo mördades. Foto: Christopher Eriksson

I Guatemala hoppas anhöriga och bekanta snart få se slutet på den utdragna rättegången för mordet på människorättsförsvararen Adolfo Ich Chamán som mördades av anställda vakter på ett gruvbolag.

När Adolfo Ich blev mördad den 27 september 2009 var han ordförande för en grannförening, lågstadielärarare och lokal ledare i kampen för att skydda mayafolkets rättigheter i kommunen El Estor i länet Izabal i östra Guatemala. Han hade fem barn tillsammans med sin fru Angélica Choc.

Attacken som tog livet av Adolfo Ich utfördes av säkerhetsvakter anlitade av gruvbolaget Compañía Guatemalteca de Níquel (CGN) i misstänkt samarbete med en paramilitär grupp som kallade sig ”Till Försvar av El Estor” (Pro Defensa del Estor) och som trakasserade fattiga mayafamiljer i El Estor för att de skulle överge sin mark.

Händelserna kring mordet har studerats av flera pålitliga aktöter. James Anaya som var FN:s specialrapportör för urfolkens rättigheter åren 2008-2014 har sagt att ”det är uppenbart att det behövs insatser för att lösa markkonflikten mellan CGN och urfolkssamhällena”. Specialrapportören gjorde detta uttalande 2010 men ännu har ingen fällts för mordet på Adolfo Ich och inte heller för andra grova brott som har kopplats till CGN.

Mordet på Adolfo Ich för snart åtta år visade hur farligt det var att engagera sig för de mänskliga rättigheterna i Guatemala på den tiden, och tyvärr ser situationen liknande ut idag. Den 16 januari 2017 mördades två andra människorättsförsvarare i Guatemala, Laura Leonor Vásquez Pineda och Sebastián Alonzo Juan, som precis som Adolfo Ich engagerat sig för rätten till mark. Tack vare påtryckningar från Diakonia och andra organisationer gjorde EU-parlamentet ett viktigt uttalande i protest mot dessa mord i februari, och uppmanade också den guatemalanska staten att ta fram en ny lag för att skydda människorättsförsvarare. Den typen av politiska markeringar är viktiga om det någon gång ska bli stopp på våldet.

Direkt i samband med mordet på Adolfo Ich den 27 september 2009 stod det klart att ägaren bakom gruvbolaget CGN var det kanadensiska företaget Hudbay Minerals, och ganska snart visade det sig också att det fanns en koppling till svenska pengar. När Adolfo Ich mördades hade Sveriges AP-fonder cirka fem miljoner kronor investerade i HudBay Minerals, och enligt Latinamerikagrupperna så behölls investeringarna åtminstone fram till 2013, fyra år efter mordet.

Mordet på Adolfo Ich och andra grova övergrepp som utfördes av företag där Sveriges AP-fonder hade investeringar låg till grund för Schyssta Pensioner-kampanjen som startades i Sverige några år senare och som än idag fortsätter kräva ett starkare etiskt regelverk för AP-fonderna. Genom Schyssta Pensioner-kampanjen fortsätter också Adolfo Ich Chamán att leva kvar och inspirera folk att kämpa för en bättre värld, trots att gruvbolaget försökte tysta honom.

Samtidigt har rättegången för mordet på Adolfo Ich dragit ut på tiden. Snart åtta år har gått sedan han mördades, rättsprocessen inleddes 2014, och ännu har ingen blivit dömd. Dessutom pågår rättegången bakom låsta dörrar och domaren tillåter inga medier i rättssalen, trots att Adolfo Ichs änka Angélica Choc och hennes advokat uttryckligen har bett om det. Angélica Choc har blivit utsatt för hot och mordförsök under rättegången men vill ändå ha en öppen och normal rättsprocess, i enlighet med vad både Guatemalas lag och internationell rätt stipulerar. Det är anmärkningsvärt och underligt att domaren går emot hennes vilja.

I Guatemala är det ganska tyst om rättegången för mordet på Adolfo Ich, precis som i Sverige. Det fåtal som visar intresse har i regel kopplingar till folkrörelser, kyrkor eller är intresserade av mänskliga rättigheter. De människor som i andra sammanhang engagerar sig för att försvara den fria företagsamheten och den ekonomiska globaliseringen har varit pinsamt tysta om Adolfo Ichs öde.

Text: Aron Lindblom, Diakonia

Foto: Christopher Eriksson, fredsobservatör Kristna Fredsrörelsen