Tufft att återvända för unga migranter

Jag brukar ha vanliga kläder på mig när jag reser. När jag bär min traditionella dräkt följer männen efter mig och säger fula saker. Foto: Miriam Steinbach

Migrationsvågen i Mexiko går åt båda hållen. Många återvänder till sitt hemland efter att ha samlat ihop pengar i USA. Men att komma hem igen kan vara hårt, såväl för unga som vuxna. Över 80 procent av alla återvändande mexikaner börjar arbeta inom den informella sektorn. Latinamerika.nu har pratat med Teresa Sántiz, 19, som migrerade från Mexiko som barn och som sedan återvänt.

Delstaten Chiapas i södra delen av Mexiko är rikt på naturresurser men tillgångarna är dåligt fördelade. Området består till stor del av bortglömd landsbygd. Den största gruppen som migrerar är lågutbildade och lever i fattigdom.

Klockan är tre och dagens regn har lika punktligt som vanligt börjat ösa ner när jag möter upp Teresa Sántiz på ett café i San Cristóbal de las Casas i södra Mexiko. Teresa bor i Cruztón, en by en halvtimme från San Cristóbal där majoriteten är urfolk och talar mayaspråket tsotsil. Liksom många andra från Chiapas har hon migrerat till USA och sedan återvänt.

– Huset vi hade innan var trångt, gjort av lera och det läckte in vatten när det regnade. De betalade pappa dåligt och pengarna räckte knappt till oss.

Teresas mamma fick höra att hon hade för många barn och ingen kunde ta hand om syskonen medan hon arbetade.

– Jag var ett år gammal när de tog med mig för att korsa gränsen till USA, berättar Teresa. Det var 1996 och vi var några av de första urfolksfamiljerna som migrerade från Chiapas.

Utvandringsvågen från Mexiko till USA har pågått länge, men i delstaten Chiapas är det ett nyare fenomen. När frihandelsavtalet NAFTA skrevs under 1994 mellan Mexiko, USA och Kanada, fick det följder för den fattiga landsbygdsbefolkningen och många drevs från sina hem. Idag bor många familjer från Teresas by Cruztón i USA och fler fortsätter att utvandra.

Riskfylld resa

Migration blir alternativet om man vill skaffa sig bättre förutsättningar, trots riskerna resan till USA kan innebära. Temperaturskillnader, brist på vatten och farliga transportmedel är förutom risken att utsättas för brott några av de faror migranterna kan behöva stå ut med för att nå USA. Oftast anlitas en smugglare, som tar en den farliga vägen. Teresa berättar hur smugglaren Santos bar hennes bror genom öknen, innan han lämnade dem vid den amerikanska gränsen.

– Vi gick genom öknen i tre dygn. Jag höll på att dö av vätskebrist i värmen.

Teresa hade tur som fick hjälp av en familj i öknen som lät hennes familj vila upp sig i deras hus innan de vandrade vidare mot ett nytt liv i USA.

Föräldrarna fick jobb på odlingar och med trädgårdsarbete. När de åkte för att arbeta lämnade de Teresa och hennes syskon hos en kvinna som pratade engelska. Teresa började i skolan, skaffade vänner och trivdes i USA, men efter sex år i landet hade hennes föräldrar lyckats samla ihop tillräckligt med pengar så att de kunde återvända. Delar av familjen reste tillbaka till Chiapas för att bygga ett nytt hus. Teresa var dock motvillig till återresan.

– När vi kom till Mexiko igen pratade jag och mina syskon varken spanska eller tsotsil, och i skolan retade de mig när jag pratade engelska. Det var svårt.

Vill bli läkare

Teresa har fått kämpa för att kunna skaffa sig en utbildning. Hon berättar att många av barnen i Cruztón får hjälpa till att försörja familjen istället för att gå i skolan. Analfabetismen i Chiapas ligger på 17,8 procent enligt siffror från 2010, jämfört med 6,9 procent i landet totalt, och bland migranter har majoriteten enbart gått i motsvarande lågstadiet.

– Jag jobbade två år för att få ihop pengar till gymnasiet, det var svårt att få jobb eftersom att jag inte pratade så mycket spanska. Nu går jag andra året på gymnasiet, mina klasskompisar i USA går redan på universitetet.

Teresa talar nu både tsotsil och spanska flytande och engelskan är nästan bortglömd. Möjligheterna för en ung tjej som Teresa skiljer sig mellan de två länderna. Medan hennes gamla klasskompisar redan börjat högskoleutbildningar är Teresa beredd på att få arbeta hårt för att kunna studera. För att ha råd att läsa vidare efter gymnasiet kommer Teresa vara tvungen att jobba ytterligare några år.

– Jag skulle vilja åka tillbaka till USA och studera, men jag får inte för min familj. Nu är jag den enda som hjälper mamma hemma, säger Teresa. Men jag kommer kämpa för att kunna ta en examen i traditionell medicin så att jag kan hjälpa människorna i byarna.

Text och foto: Miriam Steinbach, Kristna Fredsrörelsen