Ny konstitution har inte gynnat El Salvadors urfolk

En förändring i El Salvadors konstitution slår fast att politiken i landet ska sträva efter att gynna urbefolkningarnas intressen. Men trots att det har gått tre år sedan beslutet togs har inga konkreta insatser gjorts för att leva upp till målsättningen.

I juni förra året ratificerades den författningsändring som antogs i april 2012 och som slår fast att El Salvadors urbefolkningar har särskilda rättigheter. Nu befarar dock företrädare för landets urfolk att förändringen kommer att förbli en papperstiger.

- Förändringarna består av många goda intentioner, men dessa behöver dessutom förses med riktlinjer, säger Betty Pérez, som är ordförande för urfolkens koordinationsråd, CCNIS.

Artikel 63 i landets konstitution innebär ett erkännande av landets urbefolkningar och slår fast att El Salvador ska "föra en politik som syftar till att upprätthålla och utveckla deras etniska och kulturella identitet, världsbild och spiritualitet". Den förändrade konstitutionen berör en lång rad områden, däribland ursprungsbefolkningarnas rätt till egna landområden.

Magra resultat

Många politiker från olika läger menar att den reformerade konstitutionen innebär att en historisk skuld har rättas till, samt att urbefolkningar genom förändringen blivit synliggjorda av staten.

Betty Pérez berättar att olika organisationer som företräder urfolken har fört diskussioner med olika regeringsdepartement och lokalbefolkningar i syfte att utforma en ny politik. Men hittills har resultaten varit magra.

- Det saknas en gemensam vision och varje grupp agerar på egen hand, säger Betty Pérez.

IPS träffar Betty Pérez i samband med högtidlighållandet av en revolt som bröt ut i staden Izalco 1932. Revolten, där urbefolkningarna och småbönder krävde bättre levnadsförhållanden, slogs brutalt ned av den dåvarande diktatorn Maximiliano Martínez och uppemot 40 000 människor dödades.

Urbefolkningarna i El Salvador var under flera årtionden osynliggjorda. Massakern uppges ha lett till att urfolken övergav sina språk och sina traditionella kläder och började beblanda sig med den övriga befolkningen. Detta för att undvika att bli förföljda av de militärdiktaturer som regerade i landet, vilka anklagade urfolken för att vara kommunister. Av det skälet är det än i dag svårt att få fram exakta uppgifter om urfolkets socioekonomiska situation i det fattiga El Salvador.

Måste ta mer hänsyn till urfolken

Enligt en rapport som tagits fram i samarbete mellan salvadoranska myndigheter, urfolksorganisationer och Världsbanken tillhör dock uppskattningsvis tio procent av landets 6,3 miljoner invånare urbefolkningen, som i sin tur är uppdelad i tre olika grupper. Rapporten, som publicerades 2003, visar att de flesta som tillhör urbefolkningen livnär sig på familjejordbruk som bedrivs på hyrd mark.

Om den förändrade konstitutionen ska få en praktisk innebörd krävs det enligt experter en politik som tar hänsyn till alla landets urbefolkningar inom en rad olika frågor, däribland sådana som rör utbildning, sjukvård, miljö, arbete och markrättigheter. Det finns även ett behov av fler nya lagar som slår fast urfolkens rättigheter, men på det området har nästan ingenting hänt.

- Om inte reformen ges liv så kommer den att förvandlas till en tom pappersprodukt, sade Florentín Meléndez, domare i landets högsta domstol, i samband med högtidlighållandet av revolten i Izalco.

Florentín Meléndez påpekade att en av de viktigaste frågorna är behovet av att urbefolkningarnas erkänns kollektiva markrättigheter, en fråga som finns med i landets konstitution, men ännu inte har realiserats.

Under slutet av 1800-talet roffade plantageägare åt sig jordar som tidigare hade brukats av urbefolkningarna. Dessa befolkningar fick tillsammans med många småbönder sedan arbeta som daglönare på kaffeplantagerna där de tvingades leva ett liv i djupaste fattigdom. Denna orättvisa var en av källorna till det inbördeskrig som långt senare blossade upp i landet och mellan 1980 och 1992 ledde till 80 000 människors död.

Revolten 1932 hade också sin grund i att urbefolkningarna fråntagits sin mark.

- Detta var upprinnelsen till massakern 1932. Jordägarna stal markerna under vapenhot, säger 74-åriga Tito Kilizapa, som själv tillhör urbefolkningen, till IPS.

CCNIS menar att ändringen av konstitutionen försenades i många år av starka ekonomiska grupper som befarade att det skulle skada deras egna intressen. Enligt organisationen arbetar nu samma grupper för att förhindra att lagar skrivs om i syfte att stärka urbefolkningarnas rättigheter.

Text: Edgardo Ayala och Claudia Ávalos/IPS