Kooperativ för goda villkor inom textilindustrin

Foto: Daniel Hernández P/Flickr

I Argentina finns det numera 20 klädmärken som har en produktion där textilarbetare garanteras värdiga arbetsvillkor.

Medlemmarna i kooperativet 20 december har lunchraster och arbetar sju timmar varje dag för att sedan gå och hämta sina barn i skolan.

Organisationen La Alameda står bakom kooperativet som startades av papperslösa bolivianska migranter i Buenos Aires som flytt slavarbete inom klädindustrin.

Enligt organisationen finns det cirka 3 000 textilfabriker bara i och runt huvudstaden Buenos Aires där omkring 30 000 människor arbetar under slavliknande förhållanden. Fabrikerna omkring Buenos Aires står för 80 procent av landets klädproduktion, enligt La Alameda.

Lovades arbete och bostad

- De gav oss bara en tallrik med mat, som vi var tvungna att dela med våra barn. Och maten var inte bra, säger Susana Chiura som numera är medlem av kooperativet.

Hon kom till Argentina för sju år sedan. Som många sydamerikanska migranter i Argentina kommer hon från Bolivia och fördes in i landet av ägaren till en textilfabrik.

- Han lovade mig ett bra arbete och bostad. Men när vi kom hit förstod vi att det inte stämde. De släppte inte ut oss. Vi fick bara gå ut på eftermiddagarna på lördagar. Även om vi bara ville gå till mataffären så skulle han följa med oss, säger hon.

Hon delade ett litet rum med dålig ventilation med sin äldste son och hennes lön var bara en femtedel av den lagstadgade minimilönen i landet. Susana Chiura arbetade från sex på morgonen till midnatt och kostnaden för resan från Bolivia, mat och logi drogs av på hennes lön.

Fidel Daza som också kommer från Bolivia är en annan medlem av kooperativet.

- Tidigare arbetade jag från klockan sju på morgonen till nio på kvällen, med bara en halvtimmes rast. Det fanns familjer som hade ännu längre arbetsdagar, eftersom de behövde pengar till mat. Nu har jag mer tid att leka med mina barn. Förr sov de när jag lämnade hemmet tidigt på morgonen och de hade redan somnat när jag kom hem på kvällen.


Nätverk för rättvisare handel

Verónica Virasoro är ägare till klädbutiken Vero Vira och är numera en av kooperativets kunder.

- När jag ville se den textilverkstad jag tidigare samarbetade med fick jag höra att jag förmodligen inte skulle släppas in. Det gjorde mig misstänksam. När det finns en låst dörr finns det något som döljs bakom den, säger hon.

Hennes företag är en del av nätverket Ropa Limpia (Rena Kläder) som sammanför konsumenter, textilfabriker och klädföretag. Nätverket väckte uppmärksamhet 2005 genom en modevisning med fokus på produktion av kläder utan barnarbete eller slavliknande förhållanden.

I april 2015 omkom två bolivianska pojkar i en brand i en av de många dolda textilfabriker som finns i den argentinska huvudstaden och Tamara Rosenberg, chef för kooperativet 20 december, berättar om reaktionerna.

- Vi började få en hel del telefonsamtal från människor som var upprörda över vad som hade hänt. Vi kritiserade klädmärken och produktion där textilarbetare lever på svältlöner. Folk frågade: "Vad ska vi använda för kläder?" Då fick vi idén att visa konsumenter att det är möjligt att tillverka kläder samtidigt som textilarbetare garanteras värdiga arbetsvillkor, säger hon.


Inspirerade av global kampanj

En textilarbetare på en fabrik kan arbeta 16 timmar om dygnet och tjänar 5 000 eller 6 000 pesos (motsvarande 2 800 kronor eller 3 400 kronor) i månaden, berättar Tamara Rosenberg.

- Här arbetar de flesta medlemmar av kooperativet sju timmar om dagen och tjänar mellan 7 000 och 8 000 pesos (motsvarande mellan 3 900 kronor och 4 500 kronor) i månaden, vilket till och med är högre än vad man kommit överens om med branschen, säger hon.

Det argentinska nätverket har inspirerats av den globala kampanjen Rena Kläder vars syfte är att förbättra arbetsvillkoren inom klädindustrin. Kooperativet lyfter fram behovet av lagar för inspektioner inom textilindustrin och registrering av privata textilverkstäder.

Laura Méndez med företaget Clara A anlitar också kooperativet 20 december vid tillverkning av accessoarer.

- Det viktigaste för mig är att kunna visa kunderna att kläder kan tillverkas på ett etiskt sätt. Jag vill att produkterna ska bidra till en positiv social utveckling, säger hon. 

Text: Fabiana Frayssinet/IPS
Foto: 
Daniel Hernández P/Flickr