För Cristian kom landet långt bort nära

En av bilderna i Cristian Quinteros utställning Landet långt bort.

Det är fredag den 28:e september 2012. I telefonen hör Cristian Quinteros sin mammas uppspelta röst: ”De har hittat honom! De har hittat din morfar!”. Samtalet blev starten på en resa som via Chile avslutas med en fotoutställning på Solidaritetshuset i Stockholm.

Cristian Quinteros morfar hade varit försvunnen sedan den 7:e juni 1977. Då såg vittnen hur han blev bortförd i en svart bil av några civilklädda män på en gata i Santiago, Chile. Samma dag påbörjade Cristians mormor sitt letande. Ett letande som skulle pågå i mer än 30 år över stora delar av världen. År 2012, 35 år senare, hittas två små ben med DNA som överensstämmer med Cristians mammas. Den försvunne morfadern är inte längre försvunnen och Cristian Quinteros familj bestämmer sig för att resa till Chile.

– Det väckte mycket känslor att vara där och träffa alla släktingar. Det var som att riva upp gamla sår. När resan var avklarad hade jag en massa tankar i huvudet. Till slut satte jag mig ner och skrev ner allt på papper.

Satte upp lappar

Som ett led i att processera alla händelser och samtidigt uppmärksamma sin mormors långa kamp för att hitta sin man, skriver Cristian en lapp. Under rubriken ”Försvunnen” sätter han en svartvit bild på hans morfar, över texten ”¿Donde esta Hernan Soto? Har du sett denna man?”. Längre ner följer en beskrivning där hans mormor vädjar om hjälp för att hitta sin man som försvann under diktaturen i Chile. Lappen skickar Cristian Quinteros sedan till vänner och bekanta. De sätter upp den på olika platser, fotograferar, och skickar fotona till honom.   

Cristian Quinteros.Under resan till Chile hade Cristian Quinteros tagit bilder. I stunden var inte tanken att bilderna skulle användas till något särskilt. Men med uppmärksamheten kring ”försvunnen”-lappen får han ett tips om att ställa ut. Bilderna från Chile plockas fram igen och tillsammans med texterna han skrivit efter hemkomst skapas en utställning.

– Det jag visste om min morfar var att han var politiskt aktiv. Han växte upp i en fin familj på landet och flyttade sedan till storstaden. Han trodde på kommunistiska värderingar som rättvisa och allas lika värde. För mig är han en principfast man som offrade sitt liv för något han trodde på. På samma sätt har mina föräldrar uppoffrat sig för mig. De har stannat kvar i Sverige, på jobb som de egentligen är överkvalificerade för, för de möjligheter som finns här för mig och mina syskon. Det är först nu, efter tre generationer, som jag och mina syskon får ta del av vinsten. Inför mina föräldrar känner jag en enorm stolthet och de får mig att vilja kämpa vidare.

Positiva reaktioner

Cristian Quinteros berättar att hans föräldrar varit ett stort stöd i planeringen av utställningen. Under vernissagen var hans mamma väldigt stolt. Reaktionerna var i allmänhet positiva och hos en del av de äldre besökarna väcktes gamla känslor till liv.

– Jag har fått ett enormt stöd av så många människor. Alltifrån praktisk planering kring utställningen till positiv pepp. Det har varit det mest överväldigande, att det finns så många människor som vill hjälpa en. Du tänker att du är ensam – men det är du inte.

Han förklarar att han medvetet gjort utställningen väldigt sparsmakad. Det är upp till varje individ att göra sin egen tolkning.

– Det jag vill visa upp är en stolthet. Utställningen handlar om att hålla modet uppe. Om en glädje i sorgen.  

Text: Sigrid Petersson, Latinamerikagrupperna

Utställningen Landet långt bort pågår till den 7:e juni på Världsbiblioteket i Solidaritetshuset, Tegelviksgatan 40, Stockholm.

 

Fakta

Cristian Quinteros

Född i Sverige 1987. Hans föräldrar flydde Chile 1973, innan hans morfar försvunnit. 1982 kom de till Sverige.

Utbildning som dokumentärfotograf. Läser just nu en förberedande konstutbildning och har sökt till olika konsthögskolor inför hösten.