Biologen Andrés Carrasco sörjs i Argentina

Den argentinske molekylärbiologen Andrés Carrasco har avlidit. Carrasco var framförallt känd för att ha bevisat jordbruksgiftet Roundups skadliga effekter på människor och för att ha försvarat alla dem som drabbats av jordbrukets användning av giftiga bekämpningsmedel.

Kondoleanserna strömmar till från de argentinska medborgarförsamlingarna på förbundet UACs epost-lista efter att molekylärbiologen Andrés Carrasco gått bort i lördags, vid en ålder av 67 år. Från platser som gjort sig kända för sitt motstånd mot storskaliga gruvprojekt, fracking, vattenkraftsdammar och inte minst besprutning av soja som modifierats för att vara resistent mot Roundup, uppmärksammas hans gärning.

Med hjälp av laboratorieexperiment på grodyngel och kycklingfoster visade Carrasco att glyfosat, vars kommersiella namn är Roundup, har negativa hälsokonsekvenser i form av fosterskador. Hans forskningsresultat möttes inte med blida ögon av varken jordbruksetablissemanget eller regeringen, för vilka sojaproduktion och export varit en inkomstkälla i mångmiljardklass. För de "besprutade samhällena" som länge hävdat att gifter som glyfosat är hälsofarliga, sågs han däremot som en hjälte som vågade stå upp mot makten.

Kritiserad

En del av kritiken som riktades mot Carrascos studie gick ut på att han kontaktat en dagstidining för att sprida kunskap om sina resultat, innan resultaten publicerats i en akademisk tidskrift. Det var den 13 april 2009 i dagstidningen Pagina 12, och journalisten som han berättade om sin studie för var Dario Aranda.

Ministern för teknik och vetenskap, Lino Barañao sällade sig sedermera till skaran som försökte underminera legitimteten av Carrascos resultat genom att framhålla att det argentinska forskningsrådet Conicet inte kände till hans studie. I en senare intervju har Barañao även framhållit att glyfosat inte är farligare än att dricka ett glas vatten med salt.

Carrasco gav sig in i en offentlig debatt om hur den akademiska friheten fungerar, och att forskningsråd och universitet inte behöver godkänna en studie innan den genomförs, och att akademiska tidskrifter inte bekräftar att en laboratoriestudie är korrekt utförd - det kan bara repeterade studier göra.

Ett av hans upprepade argument vid den mängd framträdanden han gjorde efter att hans studie gjorts offentlig var att Argentina förvandlats till ett nationstort laboratorium, eftersom ingen vet vilka konsekvenser den omfattande besprutningen har i det långa loppet. Med det argumentet ville Carrasco inte bara kritisera att klassificeringen av besprutningsmedel baseras på dess direkta dödlighet istället för eventuella kroniska konsekvenser vid upprepade besprutningstillfällen, som är fallet idag runtom i Argentina. Han ville också sätta fokus på den så kallade försiktighetsprincipen där bevisbördan ligger på dem som utsätter andra människor och arter för risker, och inte på dem som potentiellt drabbas.

På de drabbades sida

Det faktum att Carrasco var en välrenommerad forskare, med 30 års erfarenhet och chef för molekylärbiologiska laboratoriet vid Universitet i Buenos Aires, och inte minst, före detta president för det argentinska vetenskapsrådet Conicet, gjorde att det var svårt att förneka hans resultat, även om det fanns de som försökte.

Några av orden från den dagstidningsartikel i vilken Andrés Carrasco presenterade sina resultat kommer med stor sannolikhet att leva kvar som ett minne av hans gärning. Han sa: "Jag upptäckte inget nytt. Jag säger samma sak som de familjer som besprutas, det är bara att jag bekräftat det i ett laboratorium." Med dessa ord satte han fokus på den akademiska forskningens relation till det omgivande samhället, och vilken roll som storföretagen kan ha i kunskapsproduktionen.

Text: Karin Skill, frilansskribent och filosofie doktor i teknik och social förändring