Åklagares död skakar Argentina

Argentinas president Cristina Fernández de Kirchner meddelade på måndagen att hon tänker upplösa landets säkerhetstjänst och ersätta den med en ny organisation. Beskedet kom en dryg vecka efter att åklagaren Natalio Alberto Nisman hittats död i sitt hem den 18 januari.

Mystiska omständigheter kring Nismans död har skapat spänningar i Argentina, ett land vars unga demokrati är omgärdad av konspirationsteorier och frågor kring maktens kopplingar till säkerhetstjänsten.

Nisman avled dagen innan han inför kongressen skulle presentera påstådda bevis mot president Cristina Fernández de Kirchner, som enligt åklagaren deltagit i mörkläggningen av fem iraniers medverkan i ett terrordåd i landet 1994. Bombdådet var riktat mot ett judiskt center i Buenos Aires och ledde till 85 människors död, och har förblivit ett öppet sår i det argentinska samhället. 

Polisen har beskrivit omständigheterna kring Natalio Alberto Nismans död som "mystiska", och frågor har rests kring huruvida åklagaren mördades, eller tvingades av någon att begå självmord. Han hittades död i sin lägenhet i Buenos Aires. Dödsfallet, och tidpunkten för åklagarens död, har skapat stort utrymme för spekulationer. 

Journalisten Horacio Verbitsky jämförde i tidningen Página 12 dödsfallet med en mordnovell skriven av Edgar Allan Poe 1841. Andra menar att dödsfallet mer påminner om en modern deckare, i detta land som styrdes av en militärdiktatur mellan 1976 och 1983 - då närmare 30 000 människor försvann spårlöst. 

- Vi är alla utsatta. Nu kom de för att ta honom, i morgon kan de komma för att ta oss, sade läraren Rita Vega, till IPS, i samband med att hon den 19 januari deltog i en demonstration framför presidentpalatset. 

Demonstrationerna hade kallats samman med hjälp av sociala medier och deltagarnas paroll var "Jag är Nisman", inspirerade av slagorden efter terrordådet mot den franska satirtidskriften Charlie Hebdo i Paris. 

Samtidigt har åklagarens död återigen skapat splittringar i det argentinska samhället, där de oppositionella anklagar Cristina Fernández de Kirchners mitten-vänster-regering för Natalio Alberto Nismans död, medan regeringens anhängare menar att åklagaren begick självmord eftersom han saknade bevis för att backa upp sina anklagelser mot presidenten. 

- Den argentinska demokratin, som nu är inne på sitt 32:a år, är tillräckligt stark och fredlig för att klara kriser likt den som uppstått i samband med åklagaren Alberto Nismans död, säger analytikern Martín Granovsky till IPS. 

Åklagaren hade anklagat presidenten och personal nära henne för att ha begärt att en internationell arresteringsorder för de fem iranier som misstänktes för att ha utfört bombdådet mot det judiska centret 1994 skulle hävas. Enligt Alberto Nisman skulle orsaken ha varit att man ville stärka relationerna med Iran i syfte att få tillgång till landets olja. 

Men det var anklagelser som tillbakavisades av Ronald Noble, som var chef för Interpol fram till slutet av förra året. 

Analytikern Martín Granovsky menar att det finns ett stort problem kring bombdådet 1994, som inträffade då Carlos Menem var landets president. 

- Staten genomförde ingen djuplodande utredning om bombdådet under de första dagarna, och säkerhetstjänstens sidoaffärer skapade komplikationer som stod i vägen för en grundlig utredning, säger Martín Granovsky. 

Åklagarens död har gett upphov till en lång rad spekulationer och teorier. 

Atilio Borón, som tidigare var ordförande för Latinamerikanska samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Clacso, menar att åklagarens död slog särskilt hårt mot regeringen - den part som samtidigt har störst intresse av att motbevisa anklagelserna - samtidigt som det ska hållas både parlaments- och presidentval under året. 

- Han var en man som var mycket sammanblandad med olika säkerhetstjänster av den sort som man inte leker med. Du leker inte med CIA, eller med Mossad. Och han tog instruktioner av dem, det har uppgifter från Wikileaks visat - uppgifter som aldrig har tillbakavisats, säger Atilio Borón. 

Journalisten Gustavo Sierra, som skriver för den oppositionella dagstidningen Clarin, menar att spåren även kan leda tillbaka till Iran, och att åklagarens död kan hänga samman med att åklagaren skulle ha utgjort ett hot mot Irans intressen. "Kan Irans säkerhetstjänst ha tvingat Nisman att ta sitt liv genom att hota med att de skulle mörda en av hans döttrar, som lever i Europa? Satt de på komprometterande information om åklagaren?", är ett par av de frågor som Gustavo Sierra tar upp i tidningen. 

Hela historien är omgärdad av teorier och frågetecken. Detta samtidigt som bombdådet som ligger i botten av hela händelsekedjan aldrig fått något svar på den fråga så många ställer sig: Vilka låg bakom det värsta bombdåd som landet har utsatts för? 

Text: Fabiana Frayssinet/IPS