Motståndets dag

*För 15 år sedan såg man inte många bära traditionella kläder på La Paz gator, och bara några år tillbaka i tiden var det inte tillåtet med poncho eller plommonstop i Bolivias parlament. År 2006 är Evo Morales Bolivias president - den första i Latinamerikas historia som representerar ett ursprungsfolk. Aymara eller quechua hörs lika ofta som spanska i de större städerna, och många föräldrar värnar om att lära sina barn traditionella språk, istället för att försöka tysta ner och sudda ut alla tecken på deras ursprung.*

1992 brukar refereras till som det år då ursprungsrörelsen växte sig stark och blev en aktör att räkna med. Den latinamerikanska världen förberedde firandet av 500-årsjubiléet av Cristofer Columbus ankomst till kontinenten. Samtidigt gjorde ursprungsfolkgrupper runt om i Syd- och Centralamerika gemensam sak och menade att man istället borde fira 500 år av kamp, och den 12 oktober utsågs till olyckans, men också identitetens och motståndets dag.

Men 1992 var inte bara året för uppmärksammandet av Columbus ankomst till Syd- och Centralamerika. Enligt andinsk tro och vetenskap är det också början på en ny era, Pacha Kuti.


? Tiden delas in i 500-årscykler och Pacha Kuti karaktäriseras av omstörtning; tid och rum går tillbaka till något som varit innan, berättar Juan Angel Yujra Mamani, aymaraantropolog och yatiri, rituell och andlig expert.


Han tycker att man kan se en tydlig förändring i det bolivianska samhället de senaste åren. Efter 1992 började människor från olika ursprungsgrupper synas på landets universitet. Kultur och traditioner, som till exempel att tugga koka, uppvärderades, och ännu senare har identitet blivit ett ledord i den politiska diskussionen även om diskrimineringen mot icke-vita fortfarande är stark i samhället.

Före 1992 hade ursprungsrörelsen varit relativt tyst. I samband med revolutionen i Bolivia 40 år tidigare lades fokus främst på arbetare och bönder, och ursprungsfolk som grupp fanns inte med på den politiska agendan. Även om arbetarna och bönderna oftast tillhörde just ursprungsfolk identifierades de ur ett klassperspektiv och inte ur ett etniskt perspektiv

Fortfarande idag kan man inte heller prata om en och samma rörelse. Enligt Juan Angel finns det lika många inriktningar som det finns byar i Bolivia. Likheterna kvarstår dock. De främsta kraven rörelserna för fram är respekt för kulturella och politiska traditioner, teritoriella anspråk, bättre levnadsförhållanden och utbildning. I Bolivia är ursprungsfolk fortfarande de som i högst grad är utsatta för fattigdom, bristfällig hälsovård samt diskriminering på arbetsplaser och i samhället i stort.

Men varför har ursprungsrörelsen blivit så stark i just Bolivia, så att den gått från att knappt existera till att inta en politisk förstaplats i landets regering och parlament? I egenskap av yatiri är en självklar förklaring för Juan Angel att området runt Titikakasjön är ett energicentrum – ett centrum i centrum av den andinska världen, som han säger. Han menar att det är naturligt att ursprungsrörelsen utvecklas där och får fäste. En annan förklaring han ger är att rörelsen i flera andra länder, som till exempel Guatemala, ofta inkoorporerats i någon gerilla, istället för att utveckla en egen agenda.

Enligt Juan Angel Yujra Mamani är dock ursprungsrörelsen i Bolivia fortfarande främst politisk, men en kulturell-spirituell del har börjat växa fram och blivit förhållandevis stark. President Evo Morales och flera ministrar anlitar till exempel andliga rådgivare, inte för att ge politiska råd utan vars uppgift bland annat är att återskapa banden till naturen och välsigna politiska handlingar.

_Emma Schütt_