Ursprungsfolkens språk och traditioner ges utrymme i undervisningen

*När du inte får tala ditt modersmål i skolan fråntas du en grundläggande rättighet. Efter år av kamp i Bolivia vann kraven på reformer gehör hos beslutsfattarna, och ursprungsfolkens kulturer får numera ett mer rättmätigt utrymme i utbildningssystemet. Det återstår dock en hel del arbete för att förverkliga en skolplan präglad av jämlikhet.*

Undervisning på modersmålet är det främsta kravet som ursprungsfolkens organisationer har uttryckt genom åren när det gäller förändringar av utbildningssystemet. Idag, efter nästan tvåhundra år av kamp mot den statliga diskrimineringen, ser situationen för barn och ungdomar ljusare ut.

Till skillnad från i andra latinamerikanska länder utgör ursprungsfolken i Bolivia en majoritet av landets befolkning. Trots detta har aymara- och quechuafolken, tillsammans med övriga ursprungsfolk, tvingats utstå en behandling som vore de en försvinnande liten minoritet. Allt sedan staten Bolivias födelse i början på 1800-talet har politikerna i sin iver att skapa en enhetsstat bidragit till en diskriminering som fått allvarliga följder för ursprungsfolkens kulturer.

*Ett homogent Bolivia på mångfaldens bekostnad*

En avvägning som institutioner inom utbildningsväsendet ställs inför är hur det bolivianska samhället ska balansera en nationell kultur mot lokala/minoriteternas kulturer. Historiskt sett har bevarandet och förstärkandet av en nationell kultur varit viktigt för den bolivianska staten, då det har ansetts gynna framväxten av en enhetsstat och ett bolivianskt medborgarskap. Dessa tankegångar känns igen från de flesta andra länders utveckling.
Det grundläggande problemet i Bolivias fall har dock varit att denna strävan har skett på mångfaldens och de individuella rättigheternas bekostnad.

Staten Bolivia har byggts på ett fundament som inneburit en långt gående diskriminering. Utbildningssystemet sågs, med all rätt om man ser till den dåvarande elitens intressen, som det mest effektiva verktyget för att ”sudda ut” existerande skillnader och skapa en homogen stat. Spanskan var det språk undervisningen skulle bedrivas på, oavsett utbredningen av ursprungsfolkens modersmål.

I försöken att etablera spanskan som enda officiella språk brast det emellertid betänkligt när det kom till pedagogiken. Undervisningen skedde inte i enlighet med etablerade metoder för inlärning av ett andra språk. Systemet bidrog därigenom inte som det var tänkt till att barnen lärde sig ett språk, utan snarare till att de istället förlorade delar av sitt ursprungliga språk och kunskaper om sin kultur. Landet tappade med åren alltmer av sin omfattande kulturella mångfald.

*Efterlängtad utbildningsreform*

Efter år av påtryckningsarbete av framför allt organisationer inom ursprungsfolken genomfördes i slutet av 1900-talet viktiga reformer för att komma till rätta med dessa decennier av diskriminering, och erkänna ursprungsfolkens rättigheter. Landet var ett av de första att skriva under ILO-konventionen, och har varit en aktiv deltagare i samband med Década Indígena och el Fondo Indígena Iberoamericana, vilka båda har varit forum för att stärka ursprungsfolkens situation i Latinamerika.

Bolivia genomförde en utbildningsreform 1994, i vilken tvåspråkig utbildning lyftes fram som en viktig beståndsdel för skolväsendets alla nivåer. Detta kan tyckas konstigt med tanke på att majoriteten av befolkningen är tvåspråkig, men diskrimineringen hade som sagt letat sig ned djupt i samhällets institutioner. Artikel 10 i reformen fastställer tvåspråkig utbildning som en rättighet för alla med annat språk än spanska som första språk.

Reformen innebär även en lagstadgad möjlighet för de med spanska som modersmål att läsa ett av ursprungsfolkens språk. I praktiken innebär detta bland annat att lärare som är tvåspråkiga har en fördel vid tillsättningen av tjänster, och att behärska exempelvis aymara eller quechua är numera således en tillgång. Dessutom har det skapats utbildningsråd med representanter för ursprungsfolken (CEPOS: Consejos Educativos de Pueblos Originarios), vilka syftar till att stärka kvaliteten på den tvåspråkiga utbildningen och samtidigt utgöra en aktör som är med och utformar utbildningspolitiken så att den tillgodoser deras önskemål och behov.

*Stor skillnad mellan stad och landsbygd*

Utbildningsreformen är för närvarande inne i sin andra fas och tillsammans med andra lagar som har utvecklat det folkliga deltagandet finns det idag en stark juridisk grund att stå på i dagens Bolivia. Vad som saknas är emellertid att existerande lagar förverkligas och följs runt om i landet. Ett stort problem är de bristande ekonomiska resurserna, vilket omöjliggör för många skolor att uppfylla utbildningsreformen. Statistiken för Bolivia visar på att glappet mellan reformens fastställda minimikrav och verkligheten fortfarande är stor.

I Bolivia befinner sig 40 procent av befolkningen i skolålder utanför utbildningssystemet, vilket motsvarar mer än 1,5 miljoner barn och ungdomar i ett land som har cirka åtta miljoner invånare. Av alla barn som börjar skolan, genomför endast 31 procent av dem som bor i städerna hela grundskolan. På landsbygden är motsvarande siffra bara 2 procent. I genomsnitt går flickor på landsbygden i skolan knappt 2 år, samtidigt som motsvarande siffra för hela landet är 8 år.

Jämsides med Brasilien har Bolivia högst andel av befolkningen som är analfabeter i Sydamerika. 20 procent av kvinnorna över 15 år är analfabeter, medan motsvarande siffra för män är tio procent. All denna statistik visar med beklämmande tydlighet att Bolivia har en lång väg att gå efter att ha lagt grunden för en positiv utveckling med hjälp av reformerna. Särskilt alarmerade är den stora skillnaden mellan stad och landsbygd, och att den sociala politiken inte når ut till de mindre tätbefolkade delarna av landet.

Förhoppningen om att kunna finna bättre förutsättningar i städerna är därför ofta motivet till att bryta upp från sin hemby. Möjligheten att ta del av utbildningsresurser som saknas ute i landet spelar ofta in i ungdomarnas val.

*Den andinska världsåskådningen en del i undervisningen*

Strategin för Bolivias fattigdomsbekämpning lägger särskild vikt vid att staten erbjuder hela befolkningen grundutbildning. Därutöver betonas den alternativa utbildningen som ett medel för att minska fattigdomen i landets olika delar. I Bolivia finns det flera organisationer som arbetar för att förbättra villkoren på landsbygden, och som samtidigt erbjuder alternativ utbildning.

Inti Andino arbetar för att skapa bättre möjligheter för unga att studera i byarna. I byn Mollebamba arbetar Inti Andino med att utbilda jordbrukstekniker på eftergymnasial nivå. Kunskaper i såväl västerländsk agronomi som andinsk teknologi kombineras i utbildningen för att på så vis förbättra levnadsvillkoren för ungdomar på den andinska högplatån. Inti Andinos tanke var att de båda traditionerna inte alls var oförenliga, utan tvärtom skulle kunna berika varandra.

– Med utbildningen ges ungdomar på landsbygden möjlighet att studera vidare, utan att behöva flytta in till storstäderna. Vi måste arbeta för att behålla de unga i byarna, och det gör man framför allt genom att erbjuda dem en framtid i form av utbildning, berättar Lorenzo Mamani, studentrepresentant vid Inti Andino.

Kurserna Inti Andino erbjuder är ett sätt att utveckla möjligheterna för ungdomarna på landsbygden, och i förlängningen skapa utbildad arbetskraft för de lokala sammanslutningarna. Den andinska världsåskådningen, ”Cosmovisión Andina”, genomsyrar utbildningen, vilket Lorenzo Mamani anser är ytterst viktigt för att bevara den aymaranska identiteten och kulturen.

– I kombination med en modern utbildning kan vi stärka och sprida vidare vad vår identitet är sprungen ur. En världsåskådning som grundar sig på en holistisk syn, där harmoni och jämställdhet råder mellan man och kvinna, människan och naturen, och mellan naturen och kosmos.

Utflyttningen från landsbygd till storstäderna är ett verkligt problem i Bolivia, och flera områden riskerar en urlakning av unga som behövs som arbetskraft för områdenas fortlevnad. Trots förbättringarna uppvisar Bolivia betydande brister när det kommer till att erbjuda alla bolivianer en fullgod utbildning. Arbetet Inti Andino och flera andra organisationer utför är därför en viktig insats när statens vilja, resurser och kännedom om förutsättningarna inte räcker till.
-ursprungsfolk, ursprungsbefolkning, utbildning-
_Peter Sörbom_

KÄLLOR:
Instituto de Investigación y Capacitación Pedagógica y Social (IIPS)
Campaña Mundial por la Educación (CME)
Lucia D´Emilio: La educación indígena en Bolivia (2002)
Estratégia Boliviana de Reducción de la Pobreza (EBRP)