Att studera på distans i Anderna

*Deltagarna börjar anlända. En timme sen, två timmar sen. Ingen verkar dra notis då ju klockor sällan används för att mäta tiden här. Kurserna i Interkulturell pedagogik och Ursprungsfolksrättigheter har precis börjat i stadshuset i Charazani och vissa har vandrat i åtta timmar bara för att delta.*

Vi befinner oss i regionen Kallawaya i norra Bolivia. Runt oss reser sig bergskedjan Cordillera Apolobamba med snötäckta toppar och grönskande dalar. Staden Charazani är den största staden i området och en vanlig plats för möten för befolkningen som bor i området.
distansianderna2
Kallawaya ligger ungefär åtta timmar med buss från La Paz, regeringssäte och närmaste storstad. Här pratar man framförallt quechua. I många fall pratar inte kvinnorna i området spanska.


- Det saknas en högre utbildning för folk som bor långt ute på landet och idén är att man genom distansutbildning kan nå dessa människor med något som liknar svensk folkbildning, men som mer bygger på urgamla traditioner, berättar den lokale läraren Baldemar Churo, en av de två som för dagen håller i kursen och som besökt Sverige och svenska folkhögskolor.


Distanskurserna hålls av det interkulturella universitet Kawsay som har arbetat i regionen i många år och som har sitt säte i Cochabamba, i centrala Bolivia. På kurserna studerar man begreppen identitet och kultur med syftet att återfinna och uppvärdera sin identitet och kultur som historiskt nevärderats av de styrande eliterna. Därefter ska alla deltagare skriva en undersökning som ska bidra till området och den egna byns utveckling.

*Luften i lokalen* är kall och utanför strilar regnet ner, som så ofta i området. Just nu är det paus och många av deltagarna står på balkongen och tittar ut på aktiviterna på torget nedanför. Idag håller sex byar en utställning om farliga utsläpp och hur man planerar att undvika nedskräpning då plast och batterier är relativt nytt i området.
distansianderna1: Mariana Mayr
Jose Mendoza, den andra läraren i dag, förklarar att det är en tävling och den by som har bäst utställning vinner får en summa för att genomföra sin ide.


- Att dela med sig kommunalt är också en del av våra traditioner och det är det vi försöker göra genom Kawsay, fyller Baldemar Churo i.


Ett band börjar spela och en kvinna med horn på huvudet springer plötsligt in i folkhopen. Folk börjar skratta medan hon jagar dem och ett allmänt surr hörs i publiken. Varför gör hon så? Det visar sig vara ännu ett sätt att demonstrera kulturen och sprida traditioner vidare till människorna på plats.

Kursen hålls genom seminarier i Cochabamba och i basgrupper ute i byarna. Idag är det basgrupp Charazani som diskuterar hur deras byar och historia passar in i den andinska kulturtraditionen. Deltagarna diskutetar bland annat olika begrepp som territorium och relationen det har till deras verklighet. Tanken är att man ska arbeta på det egna språket, något som länge inte var uppmuntrat i Bolivia.


- Det här är något som Kawsay försöker ändra på men som är väldigt svårt. När vi har seminarier i Charazani kan vi använda vårt eget språk, men när seminarierna är i Cochabamba måste organisationen av praktiska skäl hålla kursen på spanska. Det gör att många ifrån vår del av landet kan ha svårt att följa med. Det är ett problem, säger Baldemar Churo.


distansianderna3
Diskussionerna varvas med lekar och fikapauser och fortsätter hela dagen. När deltagarna ska gå är det trötta men glada personer som säger adjö och börjar den långa vandringen hemåt för att tala om vad de varit med om och ta reda på vad just deras by har för önskemål inför den undersökning som snart ska påbörjas. Det har slutat regna och kvällssolen som kommit fram bakom bergen som reser sig runt Charazani lämnar långa skuggor över staden.

_Text: Per Örlander, praktikant Färnebo Folkhögskola
Foto: Per Örlander och Mariana Mayr_