"Lev för att döda, döda för att leva"

Under drygt ett år följde den spanskfranske filmaren Christian Poveda medlemmarna i det fruktade gänget Mara 18. Resultatet blev dokumentären "La vida loca". Den 2 september 2009 återfanns Poveda i utkanten av huvudstaden San Salvador, skjuten i huvudet.

Bandet rullar. Vi befinner oss i den nedgångna San Salvador-förorten La Campanera, ett av Mara 18:s högkvarter. Den ideella organisationen "Homies Unidos", ledd av aktiva gängmedlemmar, erbjuder människor ett lagligt försörjningssätt – att baka bröd. Bakom kameran i bageriet står Christian Poveda, ovetandes om att han kort efter filmens lansering kommer att bli skjuten till döds bara några kilometer därifrån.

Med döden ständigt närvarade
Efter att ha fått tillstånd av gängets ledare följer Poveda flera gängmedlemmar i deras vardag. Från födelsedagar och möten med socialsekreterare, till våldsamma initiationsriter, häktningar och begravningar. En unik inblick i gänget som lever efter mottot "Lev för att döda, döda för att leva".

Vi möter fyrbarnsmamman "Wizard" som förlorat sitt vänstra öga i ett bråk och provar proteser hos en ögonspecialist, 18-åriga "Chucky" som föder sitt andra barn och steriliserar sig dagen efter, och 21-åriga "Little Crazy" som är hos läkaren och ser över en knivskada. Bara en av dem överlever till filmens slut.

Filmpostern från La vida loca.En tredjedel av alla fängslade
Mara 18 och rivaliserande Mara Salvatrucha är några av Centralamerikas mest våldsamma och fruktade gäng. De bildades på 80-talet i Los Angeles av flyktingar från inbördeskrigets El Salvador. Efter 90-talets fredsavtal utvisades tusentals av dem från USA, och tillbaka i hemlandet expanderade gängen. I dag uppskattas de ha cirka 14 000 medlemmar bara i El Salvador. Enligt BBC Mundo sitter cirka 7 000 av dem i fängelse - en tredjedel av alla intagna i landet.

Utan hopp om förändring
"La vida loca" saknar tydligt narrativ och är snarare en orgie i klassiska gängattribut, än ett försök till förståelse och fördjupning. Om Poveda med sin film velat väcka empati hos tittarna, har han misslyckats. Jag frågar mig vad som finns bortom stereotyperna, hur gängmedlemmarna med egna ord skulle reflektera kring sin situation – om orsaker och lösningar.

En sak som Poveda dock lyckats med är att skildra något som skulle kunna vara kärnan i problematiken. Det är vad en ung människa med ansiktet fyllt av gängtatueringar signalerar – en total avsaknad av hopp.

Text: Sofie Karlström
Bild: Isabel Muñoz, från fotoutställningen "Maras. Våldets kultur"

Fakta

Mordet på Christian Poveda rubricerades snabbt som "gängrelaterat". Samma dag som han blev mördad krävde El Salvadors president Mauricio Funes i ett offentligt uttalande att polisen skulle leta "outtröttligt" tills de funnit de skyldiga. I december 2009 dömdes 29 medlemmar av Mara 18, samt en polis för inblandning i mordet. Orsaken bakom mordet tros ha varit att gängmedlemmarna misstänkte att Poveda spred information om dem till den salvadoranska polismyndigheten.