“Det här priset går inte till mig, det går till hela den brasilianska filmdustrin”. Med de orden mottog regissören José Padilha det prestigefyllda priset Guldbjörnen under Berlins filmfestival.

Att det blev det kontroversiella actiondramat “Tropa de Elite” som tog hem priset, i konkurrens med Paul Tomas Andersons favorittippade “There will be blood”, förvånade de flesta, inklusive regissören José Padilha själv. Men han gladdes förstås, och tolkade sin Guldbjörn som “en seger för ett brasilianskt sätt att göra film”. En del kritiker har dock anklagat filmen för Hollywoodestetik, en tolkning regissören menar är felaktig.
“Tropa de Elite”, som skildrar den våldsamma verkligheten i Rio de Janeiros favelor (slumområden), orsakade häftig debatt i Brasilien när den gick upp på bio i höstas. Europas filmkritiker var även de djupt oeniga om filmens kvalitet. Amerikanska Variety beskrev den som “en rekryteringsfilm för fascister”, franska Le Monde anklagade filmen för att ursäkta tortyr och utomrättsliga avrättningar, medan brittiska Screen gav filmen högsta betyg och berömde dess “varma och realistiska ton”.

“Tropa de Elite” baseras på autentiska berättelser från poliser ur den speciella elitstyrka som går under namnet Bope (Batalhão de Operações Policiais Especiais, vilket betyder Bataljonen för särskilda polisoperationer) och närmast kan beskrivas som en militär styrka. Bope bedriver sedan lång tid tillbaka ett veritabelt krig mot knarkgängen i Rios favelor, med de vanliga boende som regelbundna offer. “Tropa de Elite” skildrar detta krig främst ur polisens synvinkel, och visar med önskvärd tydlighet vilken brutalisering en vanlig polis måste genomgå för att få ikläda sig Bopes uniform.

Filmen tar också upp den utbredda korruptionen inom poliskåren, och den priviligierade medelklassens del i upprätthållandet av knarkhandeln genom att köpa och langa droger, framför allt marijuana. Reaktionerna på filmen lät inte vänta på sig i Brasilien. Diskussionen kom till stor del att handla om medelklassens skuld, medan polisen av många biobesökare sågs som hjältar som riskerar livet för att utföra ett nödvändigt men brutalt jobb. Andra kritiserade filmen för att använda en estetik som uppmuntrar till identifikation med den våldsamme huvudpersonen kapten Nascimento.

För José Padilha och filmteamet, varav många arbetade med de hyllade brasilianska filmerna “Central do Brasil” och “Guds stad”, var glädjen över priset lika stor som förvåningen. Skådespelaren Maria Ribeiro berättade för Folha de Sao Paulo att hela teamet hade tänkt ta flyget tillbaka till Brasilien före prisutdelningen, men att de hindrades av festivalledningen som lät förstå att de skulle få ett pris.

José Padilha har tidigare bara gjort dokumentärfilmer, men ska snart ge sig i kast med en ny långfilm, “Paraísos artificias” (Konstgjorda paradis), som även den behandlar drogkonsumtionen bland ungdomar i Brasilien. Efter lovorden som regnade över regissören när nyheten om priset nått Brasilien, är det troligt att även kommande spelfilm röner stor uppmärksamhet. Även president Lula, som var på besök i Antarktis där Brasilien har en militärbas inriktad på miljöforskning, tog sig tid att fira det fina priset.

- Det faktum att Brasilien belönades med priset i Berlin har stor betydelse för oss. Under en lång tid vann vi aldrig några internationella priser. Vi vann nu. Jag tycker att filmen har extraordinära kvalitéer och jag tror att den kommer att visa upp mer av vad Brasilien är, den kommer att visa Brasiliens problem, men den kommer också att visa vår effektivitet i att hantera dem och den kommer att visa för världen att Brasilien inte bara är ett land med dåliga sidor, säger han till tidningen Folha de Sao Paulo.

Emma Jönsson