Kriget mot knarket lämnar 30 000 omärkta gravar i Mexiko

I samhället Romerillo, uppe i bergen strax utanför San Cristobal de las Casas, Mexiko, är det fest. Kyrkogården är full av folk. Blomblad som strötts över gravarna skapar en färgglad matta av orange, cerise, rosa, rött, grönt. Back efter back med öl öppnas och delas av firarna där de sitter hos sina döda släktingar. Bredvid kyrkogården snurrar ett pariserhjul runt runt. Solen skiner. Det är fest. Men inte för alla.

Alla helgons dag 2012 har avfirats, eller De dödas dag som den 2 november kallas här i Mexiko. Högtiden som tillägnas åt att minnas dem vi känt och kanske älskat, som inte längre lever. Att vara just i Mexiko på De dödas dag leder tankarna till en distinktion mellan döda, och dödade.

Den 1 december är Felipe Calderóns tid som Mexikos president officiellt slut. Det talas mycket om hans sexårsperiod vid makten, framför allt om hans krig mot narkotika, och dess offer. Antalet dödade är osäkert, det talas ofta om minst 50 000 sedan kriget startades år 2006. Le Monde talar om 120 000. Civila, soldater, människorättsförsvarare, det finns inget inträdeskrav, inga kriterier för att få dö i det krig som Calderon inrättat, alla kan kandidera.

Men, det finns grader i helvetet. Det är de försvunna, de oidentifierade, och de som inte dött men utsätts för hot eller fängslas utan rättegång. I april i år redogjorde Mexikos statliga kommission för mänskliga rättigheter att uppemot 9 000 kroppar låg oidentifierade runt om i Mexiko i väntan på att identifieras och att dryga 5 000 människor då hade rapporterats försvunna sedan 2006. Civila, icke-statliga, organisationer räknar på 30 000 försvunna människor sedan 2006. För papporna, systrarna, bröderna, mammorna, flick- och pojkvännerna till dessa försvunna är det inte fest på De dödas dag, för de har inga döda att sörja eller fira, de lever vidare i ovissheten om vad som hänt dem.

Rapport efter rapport
bekräftar att de mänskliga rättigheterna i Mexiko inte respekteras, de snarare spottas på. Mexiko som rättsstat är en kropp i ett allvarligt sjukdomstillstånd. Och medicinen? Det finns mäktiga ekonomiska och politiska intressen som skulle förlora för mycket på att bota Mexiko. Medan de förhalar framställandet av ett botemedel agerar andra krafter i landet som ett motgift. Det är människorättsorganisationerna viger sina dagar åt att se till att försvinnandena, de utomrättsliga avrättningarna och det makabra dödandet som pågår varje dag i Mexiko kommer ut i ljuset.

Text och foto: Arijana Marjanovic, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko