Jordbävning i Mexiko - en del av vardagen

Solen sken, som nästan alltid vid den här årstiden i Mexico City, utanför mitt fönster kvittrade fåglarna i den gigantiska asken som för övrigt är hem åt sex ekorrar. Klockan var tolv och värmen närmade sitt klimax. Jag satt vid mitt skrivbord och studerade när lamporna plötsligt började röra sig och jag kände att golvet under mig inte var stadigt.

Detta var den andra jordbävningen jag känt av här i Mexiko, även om det säkert har varit närmare ett hundratal sedan jag flyttade hit för tre år sedan, allt beror på vart i landet du befinner dig och såklart hur stark jordbävningen är. Den här var dock så pass kraftig, 7.8 på ritcherskalan, att det kändes rejält gungigt under de två minuter den pågick.

Jag, lätt osäker på vad man egentligen ska göra under en jordbävning, tog mig nerför trapporna och gick ut på gården. De upphängda plantorna gungade, det var en surrealistisk känsla. Vårt hus är placerat på vulkansten och här känner man inte av skalven så mycket. Inne i centrum och i andra delar av staden är det värre eftersom det förr var sjöbotten som inte är särskilt hård i sin struktur. Istället för matt dämpande effekt som vulkanstenen, blir det en mer vågliknande effekt som känns mycket tydligare.

Som tur är har skadorna från skalvet varit minimala. Enligt dagstidningen El Universal så föll en del av en bro över en micro (liten buss som är del av lokaltrafiken) som plattades till rejält, men ingen var ombord och föraren klarade sig med mindre skador. Enligt samma tidning kommer 300 000 människor bli utan vatten på grund av skadorna skalvet fört med sig.

När jordbävningen avtagit och jag lyckats nå min man via telefon och hört att allt var bra med honom, satte jag på radion, det har jag lärt mig.

Rapporteringen om skalvet var i full gång; tips på hur man kan hjälpa personer som gripits av panik eller som skadat sig, nummer man kan ringa vid gasläcka, brand eller andra akuta skador. De rapporterade att guvenören höll på att genomföra en tur med helikopter över staden och att han inte sett några större skador. Via twitter (för telefonnätet var överbelastat) kunde folk försäkras om att de olika stadsdelarna var praktiskt tagit oskadda, i alla fall att det inte vara några dödsfall. En känsla av samhörighet väcktes i mig, en känsla av att det är vi tillsammans och att i nöden tar vi hand om varandra.

När jag kom till universitetet på eftermiddagen var huvudämnet självfallet jordbävningen; vart var du, hur kände du, är allt bra med dig och så vidare. En kollega hade haft lektion med 25 förskolebarn i engelska och från att alarmet gått, som kommer igång någon minut innan skalvet och kan höras via radion, hade hon lyckats få ut alla sin elever och de hade samlats på skolgården och kurat ihop sig på marken, precis som de övat. Sen kom skalvet och många blev rädda, men de var redan evakuerade vilket var väldigt imponerande i mina öron.

1985 var det en jordbävning i Mexiko som förstörde stora delar av Mexico City och tiotusentals människor dog, man vet fortfarande inte hur många de egentligen var. Flera bekanta till min svärmor bosatta i centrum av staden bara försvann. Hela stadsdelar var raserade och under veckor luktade det lik i stora delar av innerstan.

Det var en otroligt traumatisk händelse som människor fortfarande pratar mycket om idag, det märks att såret varit omöjligt att läka helt och fullt. Att aldrig riktigt veta hur många som drabbades har försvårat läkningsprocessen och lämnat ett öppet sår i mexikanernas historia. Detta och alla de efterföljande skalven under de 26 åren därefter har resulterat i att idag är staden mycket mer förberedd på jordbävningar. Alla är väl medvetna om dessas existens, men många är väldigt rädda och grips av panik när det händer, vilket är fullt förståligt. Det vi var dag antar ska vara stabilt börjar helt plötsligt röra på sig; vår fasta punkt försvinner och en stor osäkerhet öppnar sig tills vi vet att våra nära och kära mår bra.

Malin Jönsson, 20:e mars 2012, Mexiko City, doktorand i Latinamerikanska studier vid Universidad Nacional Autónoma de México (UNAM)