Isolerade stammar mest utsatta

I ett av Sydamerikas minsta länder lever minst två grupper ursprungsfolk utan kontakt med civilisationen. Men ett allt hårdare tryck från oljeutvinning, trädavverkning och nybyggare gör att deras existens är hotad.

Ett kvarlämnad spjut här, en stulen machete där. Det är några av spåren som gör att forskare och myndigheter kan bilda sig en uppfattning om stammarna Tagaeri och Taromenane som lever djupt inne i Ecuadors del av Amazonasdjungeln.

Men stammarnas liv som nomader och jägare hotas av att civilisationen tränger sig allt närmare på. Tagaeri och Taromenane bor i den vidsträckta nationalparken Yasuní, en plats vars naturresurser många vill lägga vantarna på. Förutom planer på att utvinna olja i parkens östra del störs livet i djungeln av illegal trädavverkning och av att gränsen för de uppodlade områdena i Amazonas gör området allt mindre.

- Jag skulle säga att de isolerade ursprungsfolken kanske är den allra mest utsatta delen av Ecuadors befolkning. De har ingen som representerar dem och inget sätt att lägga fram sina problem, de är extremt utsatta.

Fanns ingen politik 

Eduardo Pichilingue är sedan 2008 ansvarig för en ny avdelning inom miljöministeriet som arbetar med säkerhetsåtgärder för de okontaktade eller isolerade grupperna. Själv har han arbetat med frågan om de isolerade ursprungsfolksgrupperna långt innan någon brydde sig om dem på regeringsnivå. För bara några år sedan fanns ingen politik för de okontaktade grupperna. Men ett beslut i den interamerikanska människorättskommisionen tvingade Ecuador att börja arbeta för att skydda dem.

Eduardo Pichilingue har arbetat för de isolerade stammarnas rätt under många år.Nu arbetar hans del av myndigheten på flera sätt. Dels försöker de arbeta med de samhällen som ligger i närheten av de isolerade gruppernas områden för att få till en mer harmonisk samlevnad. Det kan till exempel handla om att ge dem tillgång till gratis sjukvård så att de inte behöver avverka träd i Tagaeri och Taromenanes områden. Ministeriet övervakar också så gott det går det vidsträckta området för att kunna stoppa till exempel illegal skogsavverkning.  Samtidigt måste de också arbeta fram en beredskapsplan för den dagen då de tidigare isolerade grupperna vill ha kontakt med omvärlden.

- Det är svårt att säga när det kommer att ske. Det finns några familjer som är mycket närmare ett närmande än vad andra är, som har visat att det intresserar dem att vara nära gränsen till de befolkade områdena, säger Eduardo Pichilingue.

- Om vi i samhället utanför hade visat att en kontakt skulle vara bra för dem, att den skulle vara fredlig, då tror jag att fler hade försökt ta den kontakten. Men tyvärr har kontakterna nästan alltid varit våldsamma och negativa för dem, en kontakt som har inte har låtit de här grupperna fortsätta leva på sitt sätt, fortsätter han.

Illa behandlade 

Ett exempel var de missionärer som kom till Amazonas i mitten av förra seklet för att kristna och pacificera "vildarna" i djungeln. Den del av nomaderna som blev bofasta lever i byar i  de skogar där de tidi­gare rörde sig fritt, under namnet Waorani. Deras samhällen är ofta extremt beroende av oljebolagens välvilja och har behandlats oerhört illa genom den korta historia som de har existerat. Men en del av samma grupp valde att stanna kvar i skogen och blev så småningom stammen Tagaeri. 

Nationalparken Yasuní rymmer flera grupper ursprungsfolk men är också ett mecka för oljeutvinning och trädavverkning.Under 2000-talet har spåren av Tagaeri och Taromenane flera gånger varit mer uppenbara och mycket mer tragiska än att saker försvinner från de bofasta Amazonsbornas byar. 2003 hittades ett femtontal ur en av grupperna, framförallt kvinnor och barn, dödade. Det visade sig att de ansvariga var Waoranis som haft en historisk konflikt med den andra stammen, men Eduardo Pichilingue är övertygad om att det låg mer bakom än så. Någon hade försett mördarna med vapen och förmodligen underblåst konflikten. Han tror att en baktanke om att få loss mer land rikt på naturresurser kan ha legat bakom det hela.

- 2001 var det många på oljebolagen som tryckte på de Waoraniledare som tidigare hade haft konflikter med Tagaeris. "Du, de där dödade ju din kusin, de dödade din farbror, ska du bara sitta där och göra ingenting?".

En tragisk konsekvens av attacken var just att det inte blev några konsekvenser för förövarna. 2003 erkände inte Ecuador de isolerade grupperna. Resultatet blev att ingen kunde dömas för brottet eftersom staten rent tekniskt ansåg att de dödade personerna inte existerade.

- De isolerade ursprungsfolken erkändes inte I konstitutionen. Juridiskt kunde man inte göra något mot de som dödade dem, berättar Eduardo Pichilingue.

Inte mord 

Förra året skedde ytterligare en attack med isolerade ursprungsfolk inblandade. En mestiskvinna och hennes två tonårsbarn dödades i ett samhälle i närheten av Yasuní. Lansarna som lämnats kvar visade att de ansvariga för attacken förmodligen var en grupp Taromenane som lever i närheten av samhället där de tre dödades.

Anledningen till attacken är okänd, men kan vara att gruppen försökte ta tillbaka land som för generationer sedan tillhört dem eller att de har känt sig hotade av aktiviteter som oljeutvinning och vägbyggen.  Men det kan också vara en hämnd på massakern 2003. Hursomhelst, menar Eduardo Pichilingue, är det viktigt att inte se det som hände som mord. 

-Det är som en konlikt mellan två gäng. Mitt i det attackerade det ena gänget den här familjen. Vi är mitt i ett krig mellan två kulturer, två livsstilar som inte är kompatibla.

Text och foto: Johanna Kvarnsell

Fakta

 

Många av de ursprungsfolk som inte har kontakt med civilisationen finns i Amazonas. Enligt organisationen Survival International finns ett fyrtiotal stammar i Brasilien, omkring femton i Peru, en eller två i Paraguay, Ecuador respektive Bolivia, två på den indiska ögruppen Andamanerna och uppskattningsvis fyrtio grupper på Papua Nya Guinea,  ­