Gruvinkomster hjälper inte urfolkens barn

Undernäringen bland de små barnen är fortfarande mycket utbredd hos ursprungsbefolkningarna i Peru visar nya siffror från Unicef. Detta trots att de lokala myndigheterna på senare år har mottagit stora skatteinkomster från gruvbolagen som utvinner landets naturrikedomar.

Två studier från FN:s barnfond Unicef, varav en kommer att publiceras inom kort, visar att den kroniska undernäringen bland små barn på Perus landsbygd minskade kraftigt mellan 2005 och 2009, från 40 till 30 procent.

Vid en noggrannare granskning av statistiken står det dock klart att nedgången är betydligt lägre bland ursprungsbefolkningens barn - den fattiga befolkningsgrupp som Alan Garcías nya regering år 2006 lovade att man skulle göra särskilda satsningar för.

Undernäring hämmar utveckling

På nationell nivå är 18 procent av de barn som ännu inte hunnit fylla fem år undernärda. Men i regionen Huancavelica i landets södra delar, där över häften av barnen tillhör ursprungsbefolkningen, är hela 43 procent av barnen undernärda. I grannregionen Apurímac, där också majoriteten av barnen tillhör ursprungsbefolkningarna, är 29 procent av barnen kroniskt undernärda - ett tillstånd som hämmar både den fysiska och intellektuella utvecklingen.

Siffror från landets finansdepartement visar att Huancavelica och Apurímac är regioner som mottog ganska små summor via den särskilda skatt som gruvbolagen betalade mellan 2006 och 2010, vilket kan vara en av förklaringarna till att utvecklingen gått så långsamt i dessa regioner.

Men även i regionen Cuzco, som mottog miljardbelopp i gruvskatter under samma period, har den kroniska undernäringen bland barn förblivit mycket hög. I den regionen tillhör nästan hälften av barnen ursprungsbefolkningarna, och 32 procent av de små barnen är kroniskt undernärda, enligt Unicef.

Även i flera andra regioner där urfolken utgör en stor andel av befolkningen, och stora skatteintäkter har kommit från gruvnäringen, tycks inkomsterna inte ha förbättrat situationen för de fattiga barnen nämnvärt.

Klyftor mellan stad och landsbygd

Lena Arias, som arbetade med den Unicef-rapport som kom förra året, understryker att den kroniska undernäringen på landsbygden har minskat betydligt de senaste tio åren. Men hon påpekar också att utvecklingen går betydligt långsammare i de regioner där en stor del av invånarna tillhör ursprungsbefolkningen.

- Även om undernäringen minskat betydligt så finns det fortfarande stora klyftor mellan stad och landsbygd, mellan fattiga och mindre fattiga, och mellan ursprungsbefolkningarna och övriga invånare. De som är allra värst drabbade är ursprungsbefolkningens barn på landsbygden, säger Arias.

Inom kort kommer Unicef att publicera en ny rapport om situationen för barnen i Peru, med fokus på de framgångar som skett på senare år. Men det återstår fortfarande mycket att göra, framför allt för ursprungsfolken.

- Klyftorna är stora och har blivit större, i synnerhet i förhållande till ursprungsfolken. Det har skett framgångar i kampen mot undernäringen, men de är begränsade, säger Mario Tavera, vid Unicef i Lima.

Myndigheterna kan göra mer

I Peru som helhet är ett av sju barn som ännu inte hunnit fylla fem år kroniskt undernärda.

- Men bland ursprungsbefolkningarna handlar det istället om ett barn av två, påpekar Tavera, som är en av författarna till den nya rapporten.

Epifanio Baca, vid Grupo Propuesta Ciudadana, en koalition bestående av elva lokala ickestatliga organisationer, är kritisk till myndigheterna i de mineralrika regioner som på senare år mottagit stora belopp genom beskattningen av gruvorna. Detta eftersom de inte i högre utsträckning har lyckats minska undernäringen bland barnen.

- De lever inte upp till sina förpliktelser, och detta trots att de i många fall har de resurser som krävs för att kunna göra det, säger Baca.

Text: Ángel Páez/IPS