Friheten i Spanien får Enrique att stanna

- I Mexiko lever människor i ett kaos, jag är imponerad över hur de får det att gå ihop, säger Enrique Estevez från Mexiko, som nu är bosatt i Barcelona.
I fjärde delen av vår serie om unga latinamerikaner i krisens Sydeuropa berättar han om vad som fick honom att lämna Mexiko för Spanien och hur han ser på tillvaron i Europa idag.

"Jag kom till Barcelona för sju år sedan för att studera. Jag ville genomföra min utbildning utanför Mexiko eftersom jag var trött på tillvaron där och googlade potentiella städer i Europa. Det hade lika gärna kunnat bli en stad utanför Spanien, jag pratar engelska, men Barcelona verkade vara en schysst stad med människor från hela världen.

Spanien är väldigt annorlunda jämfört med Mexiko. Säkerheten är mycket högre och den offentliga servicen fungerar. Det finns en stor medelklass. En del spanjorer klagar på att den offentliga vården inte fungerar bra, men kommer man från Sydamerika tycker man att allting är fantastiskt här. Sjukvården är hundra gånger bättre än i Mexiko - och den är för alla.

Visst blir ekonomin i Mexiko allt bättre och jag märker en skillnad när jag åker och hälsar på. Däremot ser jag ingen förbättring vad gäller sjukvård, kollektivtrafik med mera. Saker förblir väldigt oorganiserade. I Mexiko lever man i ett kaos, men likväl lyckas människor få ihop sin vardag vilket på många sätt är otroligt. Det gör mig uppgiven att se hur situationen ser ut och jag tror många mexikaner känner sig maktlösa, att de inte kan göra något åt situationen. Varje politiker lovar förbättringar, men de kommer aldrig.

När jag studerade hade jag studentvisa, sen fick jag jobb och kunde ansöka om arbetsvisum. Det är något jag måste förnya kontinuerligt, men tredje gången man ansöker kan man få permanent uppehållstillstånd. Jag håller just nu på att öppna en bar i Raval i Barcelona tillsammans med en colombiansk kompis. I den ekonomiska krisen är det såklart en chansning så vi får se hur det går. Att starta företag i Spanien har varit krångligt, mycket pappersarbete och byråkrati. I Mexiko hade det varit mycket enklare, där skaffar man sig en lokal och öppnar en rörelse lite som man vill. Men jag vill inte återvända till Mexiko, det är här jag har mitt liv nu och jag känner mig mer fri och säker här.

I Barcelona bor relativt många mexikaner, många av dem studerar, har arbeten och etablerade liv och återvänder inte trots krisen. I Madrid finns fler mexikaner som är arbetarklass, typ byggarbetare, många av dessa har fått lov att återvända eftersom det byggs väldigt lite i Spanien just nu."

Text och foto: Emma Larsson, frilansjournalist

 

Fakta

Flödet av immigranter mellan de två kontinenterna har långt ifrån alltid sett likadant ut. Under en stor del av 1900-talet var fenomenet omvänt och mängder av européer tog sitt pick och pack för att söka lyckan i el nuevo mundo. I Mussolinis Italien och sedermera Francos Spanien utvandrade tusentals italienare och spanjorer till särskilt Mexiko och Argentina.

Trenden vände under de Latinamerikanska diktaturerna under 60- 70- och 80-talen. När Francoregimen i Spanien föll öppnade landet sina gränser och Spanien är nu ett av länderna i Europa med flest utrikesfödda. Ecuadorianer (359 000) följt av colombianer (270 000) var de största grupperna latinamerikaner bosatta i Spanien 2010 enligt siffror från EU.

Fattigdom, politiskt klimat i hemlandet, ekonomiska kriser (som den i Argentina 2002) och möjligheter till studier och jobb, som exempelvis Spaniens byggboom under nästan hela 00-talet, har alla varit anledningar till varför latinamerikaner kommit att flytta ifrån sina hemländer. I Portugal bor det cirka 70 000 personer med brasilianskt medborgarskap.