Över 3 000 sockerrörsarbetare har redan avlidit som följd av kronisk njursvikt som de har pådragit sig efter att ha arbetat på plantager där bekämpningsmedel förorenar vattnet. De som fortfarande lever kräver ersättning av en av Nicaraguas mest maktfulla familjer.

- Sluta förorena vattnen och vattendragen! Vattnet är livsviktigt för alla människor – och förorenat vatten leder till döden.Alan Cobando lider av kronisk njursvikt och tillsammans med andra drabbade, inklusive änkor och änklingar till personer som dött av sjukdomen,  marscherade han i början av mars 130 kilometer från Chichigalpa i nordvästra Nicaragua till Pellasimperiets huvudsäte i Managua.

Pellas är en av de rikaste familjerna i Nicaragua och sitter på största delen av sockerrörsodlingar och på framställningen av etanol, öl och rom. De dominerar marknaden för dricksvatten och är starka spelare inom bil- och bankbranschen.

Familjen Pellas använder, trots fleråriga protester, livsfarliga bekämpningsmedel på sockerrörsodlingarna och har inte betalat ut ersättning till vare sig folk som har insjuknat eller deras familjemedlemmar.

Inte långt ifrån familjen Pellas och Nicaraguas enda skyskrapa har sockerrörsarbetarna belägrat en plats och satt upp provisoriska tält och hängt upp banderoller och hängmattor i spinkiga träd som ger minimal skugga mot solen.

- Familjen Pellas ska ta ansvar för sina handlingar och ge oss ersättning för allt vårt lidande. Vi blir kvar här tills vi har uppnått detta, försäkrar Alan Cobando.

Tillsammans med de andra före detta sockerrörsarbetarna, går han varje dag till Pellas för att ställa sina krav. Hittills har dörrarna inte öppnats för dem.

- De tänker bara på sina pengar och struntar i oss arbetare, säger han.

Alan Cobando berättar att kronisk njursvikt leder till en långsam och plågsam död. Kroppen förvittras sakta men säkert, hudens elasticitet försvinner och unga personer börjar likna åldringar. Själv ser han betydligt äldre ut än de 43 år han uppger. Njurarna skrumpnar in tills de får en storlek av en liten nöt och personen dör.

Bara under de två veckor som de före detta sockerrörsarbetarna har protesterat, har 15 personer dött. Förra året invigdes en ny begravningsplats i Chicigalpa för att den tidigare inte längre hade plats till flera gravar. På den nya begravningsplatsen har redan cirka 90 personer begravts. De flesta av dem dog av kronisk njursvikt, och cirka 8 000 personer väntar på en för tidig död, enligt Alan Cobando. Sjukdomen urskiljer inte; den drabbar unga som gamla, kvinnor som män.

- Männen som arbetar på plantagen är de mest utsatta, men alla som använder vattnet och dricker av det, kan drabbas, säger han.

De före detta sockerrörsarbetarna är organiserade i den nicaraguanska föreningen för personer med kronisk njursvikt, Anairc. Enligt Anairc dör i genomsnitt 46 personer i månaden av njursvikt, och hittills har drygt 3 200 personer avlidit.

- Men hälsomyndigheterna erkänner inte att sockerrörsarbetarna lider av kronisk njursvikt och läkarna uppger hjärtattack som dödsorsak på dödsattesterna, skriver Anaircs i ett pressmeddelande.

Men de före detta sockerrörsarbetarna tvivlar inte; farliga bekämpningsmedel förorenar vattnet som förorsakar sjukdomen.

”Lite att fira”

Miljöskyddsorganisationen Centro Humboldt (CH) kartlägger vartannat år naturresursernas tillstånd. Den senaste rapporten från 2008 visar att vattnet är den mest drabbade samtidigt som det är den mest sårbara resursen. Att förorena vattnet leder till följdverkningar på jord och skog, på människor och djur. Centro Humboldt beklagar att jordbruksindustrins bekämpningsmedel och fabrikernas utsläpp rakt ut i floder och sjöar hör till de värsta bovarna, och staten griper inte in.

Lagarna som handlar om skydd av miljön är visserligen moderna, men de är inte reglementerade. Folket känner inte till lagarna och staten informerar inte tillräckligt om dem. Och för att vattnet är en så grundläggande resurs, borde den allmänna vattenlagen så fort som möjligt antas. Den har varit på väg under en lång tid, men ingenting har hänt ännu.

- Det finns lite att fira på den internationella vattendagen ochde värst drabbade är de fattiga, säger Clemente Martínez från Centro Humboldt tilltidningen El Nuevo Diario.

Erika Brenner