Ursprungsfolken gör sina röster hörda

*- Tänk hur annorlunda världen skulle sett ut idag om ursprungsfolken hade styrt den, med råd av äldste som hade visdomen att leva i harmoni med Moder Jord.*

*Den drömmen delar Tom Goldtooth, eller Mato Awayankapi som han egentligen heter, med många av ursprungsfolksdeltagarna under det III Amerikanska Sociala Forumet i Guatemala.*

En rysning gick genom publiken när Mato Awayankapi från Ursprungsfolkens miljönätverk i USA bröt ut i sång för att be andarna välsigna deltagarna i demonstrationen på ursprungsfolkens kampdag på söndagen. I sången fanns inte bara glädje över att ursprungsfolksrörelsen rest sig och samlats på denna dag, utan även stor smärta för de massakrer och förtryck som folken fått utstå under hundratals år.

Mato Awayankapi: Lisa Minell

Under det sociala forumet i förra veckan träffades ursprungsfolk från hela Abya Yala, den amerikanska kontinenten, för att dela med sig av sina erfarenheter och för att försöka samlas kring gemensamma strategier för framtiden. Latinamerika.nu träffade några av ledarna för olika delar av ursprungsfolksrörelsen.

- Vi har inte alltid samma utgångspunkter, samma tankar eller samma sätt att leva, men vi har ändå en stor enighet genom våra erfarenheter som marginaliserade ursprungsfolk, uttryckte Roberto Espinosa från Peru och sammanslutningen för andinska ursprungsfolks- organisationer, CAOI.

På flera håll på kontinenten har folkgrupper sedan länge splittrats i och med kolonisatörernas godtyckliga gränsdragningar.

- Migrationspolitiken mellan vissa länder gör det nästintill omöjligt för folk att behålla sin kultur, säger Moira Millán från Mapuchefolket i Argentina. Ett exempel är ursprungsfolket i södra USA – norra Mexiko, ett annat är vi, Mapuches, som lever på varsin sida av gränsen mellan Chile och Argentina.

*Territorium grundläggande*
Miguel Palacín, ordförande för CAOI i Peru, förklarar att det finns en enorm skillnad på hur ursprungsfolken och det västerländska kapitalistiska systemet ser på jorden och territorium.

- Det västerländska systemet utgår från individualismen, med tydliga gränser och med en syn på naturen som en resurs att utnyttja. För oss är territorium mycket mer. Det är vår historia, vår nutid och vår framtid. Utifrån Moder Jord utvecklar vi vår spiritualitet, vår politik och vår ekonomi. Det handlar om att leva i harmoni med naturen som kollektiv.

*Kräver autonomi*
Tätt sammankopplat med territorium är frågan om autonomi och erkännande. Moira Millán menar att för henne betyder autonomi självbestämmelse, att kunna leva i sitt territorium i harmoni med kosmovisionen, med naturen och samhället. Vägen till autonomi är dock fortfarande lång.

- Just nu kan man inte föra kosmovisionen vidare för det finns en hel samhällelig kapitalistisk logik som går emot den, säger hon. En rovdjurslogik där jorden och dess resurser existerar för att människorna ska kunna berika sig ekonomiskt. För att uppnå verklig autonomi måste därför hela världen förändras.

Miguel Palacín: Malin Stråle

- Vi har autonomi internt inom våra organisationer, säger Miguel Palacín. Vi sköter vårt territorium om vi har något, vi har val av våra egna auktoriteter och vårt egna juridiska system. Problemen uppstår när denna autonomi ska tas ett steg längre och förhålla sig till och erkännas av statsstaterna.

Både Miguel Palacín och Roberto Espinosa menar dock att ordet autonomi har börjat utnyttjas och missbrukas, exempelvis i Bolivia där olika delstater kräver sin autonomi.

- Den autonomi som Santa Cruz vill uppnå är separatistisk, det är inte samma sak som den inkluderande autonomi som vi eftersträvar, säger Espinosa. Autonomi är något som vi måste fortsätta diskutera för att försöka hitta en form av pluralitet som samtidigt är inkluderande. Inte exkluderande och rasistisk som den i Santa Cruz.

- Kanske måste vi sluta använda ordet autonomi, uttrycker Miguel Palacín. Kanske måste vi övergå till att helt enkelt prata om våra rättigheter.

Roberto Espinosa tillsammans med Domingo Hernández, ledare inom den centralamerikanska organisationen Waqib'Kej,: Victorino Tejaxun, Waqib'Kej

*Alternativ ekonomi*
Ett av alternativen till de nuvarande kapitalistiska sammanslutningarna och frihandelsavtalen i Latinamerika som lyfts fram under veckan är ALBA, det utbytesavtal som skapats av Hugo Chávez och hans regering och som flera länder på kontinenten gått med i. Även flera ursprungsfolksorganisationer stöttar avtalet. Under forumet höjdes dock kritiska röster mot ALBA då man menar att avtalet egentligen drivs av liknande principer som de frihandelsavtal man försöker verka som ett alternativ till. Moira Millán var en av de som förde fram kritik.

- ALBA är ett bra alternativ till frihandelsavtal men för ursprungsfolken är det inte tillräckligt. Det baserar sig också på nationsgränser vilket gör att folkgrupper fortfarande splittras. Som Mapuche kan vi med ALBA överföra varor mellan Argentina och Chile men vi kan till exempel inte utbyta och utveckla vår traditionella medicin över landsgränserna, det är fortfarande för mycket patentregler. ALBA måste innehålla vår kosmovision, vårt utvecklingsperspektiv och vår identitet om det ska kunna bli någon verklig förändring. Just nu finns det ingen möjlighet till ett helt nytt avtal men vi måste ta en aktiv och verklig del av de alternativa utrymmen som finns och se till att våra perspektiv och vår agenda inkluderas.

Moira Millán från Mapuche-folket: Malin Stråle

*Skillnader områdena emellan*
Även om deltagarna pratar om enighet över kontinenten finns det fortfarande stora utmaningar och skillnader. Situationen i Centralamerika är exempelvis väldigt annorlunda mot den i den andinska regionen, där enigheten är större.

- Inbördeskriget i Guatemala har gett en enorm skada på ursprungsfolksrörelsen här, speciellt som Guatemala är det land med flest ursprungsfolk i Centralamerika, säger Miguel Palacín. Här måste man skapa en ny samhällelig väv och förtroende för varandra och det är oerhört komplicerat. De internationella organisationerna och kyrkorna har också skapat en stor fragmentering i samhället.

En utmaning är också att få med sig ursprungsfolken i USA och Kanada.

- Våra förhållanden är på ett sätt bättre än för våra bröder och systrar i syd, men vi lider också fortfarande av diskriminering och effekterna av folkmordet. Det säger Mato Awayankapi.

Fram till nästa kontinentala stormöte som sker på gränsen mellan Chile, Bolivia och Argentina nästa år, hoppas man ha fått en större samhörighet mellan ursprungsfolksorganisationerna i Centralamerika och deltagande av även bland annat inuiterna i Alaska.

_Malin Stråle_