Runakay – fest för att bevara identiteten

*Den massiva migrationsvågen har satt djupa spår i det lokala samhället och kulturen i Otavalo, Ecuador. År 2003 startade en grupp kichwa-ungdomar rörelsen Runakay, som ordnar fester för att upprätthålla Otavalos rika kulturella arv. I februari varje år återvänder tusentals Otavalobor till sin hemstad för att fira Runakay.*

Musikern Sayri Cotacachi migrerade till Barcelona på 1960-talet, då många Otavalobor reste till Europa, USA och Asien för att sälja sitt hantverk och sin musik. Varje år återvänder Sayri till hemstaden Otavalo, belägen i det andinska höglandet, för att återförenas med vänner och familj under Runakay-festen.

– Runakay betyder att vara ursprungsfolk, men det betyder också återseende, förklarar Sayri.

Runakay-rörelsen grundades för att kiwcha-ungdomarna, vars föräldrar migrerat, inte skulle förlora sin kulturella identitet. Rörelsen startades av en grupp ungdomar från olika sociala organisationer som bestämde sig för att anordna en årlig festival för att bevara de lokala värderingarna och traditionerna och hitta ett sätt att: “i globaliseringens tid kunna möta framtiden i olika delar av världen med en solid identitet”, som 23-årige Fabián Maldonado, ordföranden för Runakay, uttrycker det.

Män med blå ponchos och hattar, kvinnor med färgglada kjolar och broderade blusar strömmar in i det redan överfulla tältet som endast rymmer 2 500 personer. Denna kväll har deltagarna tagit på sig sina allra finaste traditionella kläder.

– Klädseln är viktig eftersom den ger oss vår identitet som ursprungsfolk. Den viktigaste händelsen under kvällen är galadansen. Genom dansen återerövrar vi kärleken till oss själva, menar Fabián Maldonado.

Delfina Perugachi, 30 år, berättar att många reser till Otavalo för att återförenas i februari varje år.

– Migrationen har gjort att vi fått många influenser utifrån. Allt som vi lärt oss utomlands är viktigt för oss, men vi måste också bidra till att våra förfäders kunskaper levare vidare, framhäver hon.

I en annan del av tältet stöter vi på 30-årige Alex Córdova och Carmen Castillo, 35, som båda bor i Spanien.

– Migrationen var till en början en tragedi för många ecuadorianer. Nu har det gått några år och vi har anpassat oss till våra nya länder. Det är dags att återvända till våra rötter och sammanföra de bägge kulturerna.

Den traditionella, kollektiva maträtten kukabi förbereds av en grupp kvinnor. I den andinska kulturen är det en tradition att varje person tar med sig lite frukt, potatis, bönor, kyckling eller majs som sedan blandas och delas ut till alla deltagare. Samtidigt som kvinnorna förbereder kukabin börjar wayra-ceremonin, som går ut på att överföra värderingar.

- När barnen fyller 7, respektive 14 år överlämnar deras föräldrar någonting till dem som representerar att de måste börja ta ansvar. Vid 7 års ålder får barnen vanligtvis ett djur att sköta om och vid 14 får de ett klädesplagg som betyder att de blivit vuxna. Plagget som de ärvt av sina föräldrar måste de bära med stolthet och ansvar, förklarar Sayri.

Vid midnatt vibrerar tältet av stämning när alla deltagarna dansar ringdansen sanjuanito. Barn, ungdomar, vuxna och äldre sammanflätas i en frenetisk rytm och upplever att kiwcha-kulturen är levande och håller på att återhämta sig efter den 500 år långa natten.

- Förut var vi ursprungsfolk stigmatiserade, men nu vet vi vart vi är på väg. Runakay representerar den nya människan fylld av identitet, säger schamanen Shayri José Quimbo.

*Migrationen har skapat elit av ursprungsfolk*
Otavalo har en av Latinamerikas största hantverksmarknader och har alltid varit känt för sitt hantverk och sin musik. På 1960-talet började människor från staden emigrera för att hitta nya marknader för hantverket och musiken. Först flyttade de till Colombia och senare till USA, Europa och Asien.

- Många var framgångsrika och lyckades tjäna mycket pengar, vilket gjorde att de kunde ge sina barn universitetsutbildning. I dag tillhör dessa emigranter den sociala och kulturella eliten i vårt land, säger Mario Conejo, Otavalos första indianska borgmästare.

Det finns ingen exakt statistik över hur många Otavalobor som bor utomlands. Det är dock ett faktum att migrationen radikalt har förändrat regionens sociala, ekonomiska och kulturella strukturer. Indianerna har kunnat köpa egendomar och öppna affärer och har i dag betydelsefulla uppdrag inom såväl den privata som den offentliga sektorn.

– Indianerna som emigrerat har fått den lokala ekonomin att växa och de har tagit över många företag här i Otavalo de senaste åren. Mestiserna arbetar i dag för indianerna. Konsekvensen av migrationen är att rasismen nästan helt suddats bort. Mestiserna erkänner och börjar till och med identifiera sig med den andinska kulturen, menar Mario Conejo.

Alla håller dock inte med om det. En del menar att mestiserna nu diskrimineras istället.

_Maria-Therese Gustafsson, frilansjournalist_