Rätt tid för demokrati i Colombia

Tio år efter fredsförhandlingarna i Colombia tycks möjligheterna till en förhandlad lösning vara avlägsen. Detta menar Pedro Valenzuela, professor i Freds- och Konfliktstudier från Pontificia Universidad Javeriana i Bogotá som är på Sverigebesök.

Vi träffas på ett colombianskt café i stockholmsförorten Hökarängen för att äta tamales, colombianska knyten inlindade i majsblad. I caféet hänger tavlor på colombianska kända platser och ur stereon strömmar colombiansk folkmusik. Pedro Valenzuela är på ett längre Sverigebesök. Vi har träffats för att samtala om den colombianska konflikten i dag och om möjligheterna till en förhandlad lösning.

Det är nu tio år sedan Colombias dåvarande president Andrés Pastrana och gerillagruppen Farcs ledare Manuel Marulanda möttes för att inleda en fredsprocess. En process där öppningen till förhandlingarna uteblev. Misstron mellan den colombianska regeringen och Farc kom sedan att växa under fredsförhandlingarna och parallellt med fredssamtalen förstärkte båda parterna sin militära styrka. Den 20 februari 2002 blev spänningarna mellan de två aktörerna för starka vilket ledde till att Pastrana avbröt fredsprocessen.
Samma år hölls presidentval i Colombia och Alvaro Uribe, konservativ politiker som lovade att ta i med järnhand och bekämpa gerillan militärt valdes till president. Uribe vann sedan även presidentvalet 2006 och har hållit sitt löfte.

Långt ifrån besegrade

Under hans regeringstid har den colombianska militären förmått vålla Farc betydande nederlag.
Men även om Farc har trängts tillbaka markant de senaste åren menar Pedro att gerillan är långt ifrån besegrad. De befinner visserligen sig i en "omfördelningsfas internt" men är i styrkenivå med vad de var på 1990-talet.
Han menar dock att Uribes militära strategi är problematisk då den är svår att förena med en förhandlad lösning på konflikten.

- Uribe har lovat sina väljare att besegra Farc eller att åtminstone försvaga gerillan till den grad att de känner sig tvungna att förhandla med hans regering, menar Pedro. Det är här problemet för möjligheter till en förhandlad lösning i Colombia ligger; Uribes regering och den politiska elitens syn på en förhandlingsprocess är enbart inlämning av vapen och en återintegreringsplan, inte mer.

- Jag tror att om man ska förhandla med Farc ska man förhandla om viktiga saker, om kärnfrågor. Det handlar inte bara om att driva en avmobiliseringsprocess. Den colombianska politiska eliten är inte villig att till att göra förändringar, och Farc är inte heller beredda att kräva något annat, fortsätter Pedro.

Politiskt isolerade

Andra problem som Pedro ser är att Farc just nu har en väldigt militär logik. Kanske för att de ser att deras ända möjlighet till förhandling finns i det militära. Han menar även att de är väldigt isolerade på det politiska planet. Man kan till exempel se hur den colombianska vänstern är splittrad vad gäller Farc, vissa delar av vänstern vill avstå från dem medan andra stödjer dem.

- Och om det fanns en tid som var gynnsam för Farc med regionala ledare som stödde dem såsom Ecuadors president Correa respektive Venezuelas Chavez så är den tiden förbi, menar Pedro.

Pedro tar upp en annan viktig men problematisk fråga som hänger ihop med en varaktig fred: Avmobiliseringsprocessen i Colombia mellan de högsta cheferna från den nationella paraplyorganisationen, Colombias förenade självförsvarsstyrkor (Autodefensas Unidas de Colombia - AUC) och regeringen som pågick 2003-2006. Avmobiliseringsprocessen skulle bland annat innebära en nedmontering av de befintliga paramilitära strukturerna, en rättvis fördelning av jorden samt klarhet i det som hänt på människorätts-området de senaste åren i Colombia.

Komplicerad framtid

Processen har dock kritiserats hårt. Kritikerna menar att det i många fall inte skett någon verklig avmobilisering då nya väpnade grupper som terroriserar främst landsbygdsbefolkningen har uppkommit och ersatt de gamla paramilitära grupperna. Det colombianska civila samhället menar också att man i processen inte tagit hänsyn till frågan om sanning och gottgörelse.

- De som förlorade sin mark har inte fått tillbaka den, paramilitärerna har inte nedmonterat sina strukturer och sanningen om vad som egentligen hände under den här processen är oerhört inkomplett, menar Pedro.

Jag frågar avslutningsvis hur han ser på framtiden.

- Det ser komplicerat ut. Landet har krig för en lång tid framöver, säger Pedro.

- Den enda vägen är den demokratiska, att parterna sätter sig vid förhandlingsbordet.

Han citerar gerillagruppen M-19 ( Movimiento de 19 de Avril):

- Det är rätt tid att kämpa för demokrati i Colombia. Och om vi når det, har vi kommit oerhört långt, säger Pedro.

Irma Norrman, Kristna fredsrörelsen