Matsuveränitet - populärt ämne på universitet i Buenos Aires

Carlos Carballo, Foto: Karin Skill

Förbudet av flera jordbruksgifter som använts inom den storskaliga sojaproduktionen i Argentina har lett till en ökad efterfrågan av alternativa och agroekologiska sätt att odla. Carlos Carballo, en av grundarna av Center för matsuveränitet på det statliga Universitetet i Buenos Aires (FAUBA), berättar för Latinamerika.nu om erfarenheterna.

När Carlos Carballo var med och bildade Centret för matsuveränitet (CaLiSA) för tre år sedan, var hans mål att föra upp frågan om matsuveränitet på en institution som är en av de främsta förespråkarna av den argentinska "soja-modellen" - Agronomiska Fakulteten vid det statliga Universitetet i Buenos Aires (FAUBA). Bakom formerandet låg ett långt och enträget arbete.

CaLiSA har sedan dess växt och arrangerar nu kurser, projekt och en månatlig marknad. Framstegen är små men viktiga. Bland dom ser Carlos att de faktiskt lyckats installera frågan om matsuveränitet på fakultetens agenda, en agenda som varit styrd av och fortfarande domineras av "agronegocios", det vill säga jordbruksföretagandet, där mat är en handelsvara istället för en medborgerlig rättighet.

Kurserna lockar många fler studenter nu än inledningsvis. När de startade kom det högst 15 studenter till kurser och aktiviteter.
- Nu måste vi sätta en gräns vid 60 studenter för mer klarar vi inte av att hantera med existerande personal, berättar Carlos Carballo.

Centret ger också ett flertal kurser inom agronomprogrammet. Det ökande intresset bland studenterna tolkar Carballo som sammanhängande med bredare förändringar i samhället.

"Agroekologi och solidarisk ekonomi"

Sedan några månader tillbaka bedriver centret en yrkesutbildning med titeln "Agroekologi och solidarisk ekonomi" där jordbruksproducenter som inte slutat gymnasiet deltar tillsammans med agronomer och studenter.

- Det är ett nyskapande projekt både pedagogiskt och innehållsmässigt, som ska hålla på i 15 månader.

Men finansering från statligt håll som utlovats till stipendier för förlorad inkomst uteblev, och de funderar nu på om de över huvudtaget ska lyckas genomföra projektet som krävde så mycket planering och förankring för att kunna iscensättas. Projektet bygger på dialog, och om producenterna inte kan fortsätta så faller idén.

- Man kan ju inte leva på goda intentioner, kommenterar Carlos.

När Carballo insåg att CaLiSA var tvungna att koppla ihop näringslära med matsuveränitet blev det ett viktigt genombrott i deras arbete. Det skedde via ett samarbete med Medicinska Fakulteten på UBA, där det finns en liknande avdelning för matsuveränitet, men med inriktning på näringslära och hälsa.

- Vi frågade oss hur det kunde komma sig att inget av de offentliga universiteten där man utbildar i agronomi hade ett ämne som hanterade miljö, näringslära och matsuveränitet för människor medan så gott som samtliga har avdelningar som studerar näringsläran för grisar, kor och kycklingar.

Detta gav dem en viktig ledtråd i hur allvarligt det står till med såväl näringslära som diskussioner om produktionsmodellen i Argentina. De har nu utformat en interdisciplinär kurs med namnet "Produktion, hälsa och livsmedel" som de hoppas och tror att de kommer att börja i år, och kunna reproducera sig på många andra ställen i landet.

Arrangerar marknad

Den månatliga marknaden är en viktig för att uttrycka vad matsuveränitet kan vara, och de har inslag som workshops och föreläsningar.

- När vi organiserade den första marknaden så var många rädda för att det skulle ockuperas av aktivister som skulle spraya ner byggnaderna och slå sönder allt i sin väg. Men så blev det ju inte, säger Carlos och ler över framsteget som marknaden innbär på universitetet.

Gruppen utgör ett kreativt, dynamiskt och komplext kollektiv, och via planeringen av marknaderna har de lärt sig genom praktik. På ett möte lyftes till exempel frågan om vad de skulle göra om någon mot förmodan skulle bli matförgiftad av en produkt som de sålt på marknaden. De diskuterade och skrev ett förslag på projekt till en märkning som ska innehålla en kontroll av det som säljs.

Giftförbudet gav en knuff framåt

En viktig faktor som gjort att efterfrågan på  CaLiSA:s kunskaper och kurser ökat är förbudet av flera jordbruksgifter inom sojaproduktionen. Det handlar om ungefär 130 av Argentinas 2400 kommuner som har tagit ett sådant politiskt beslut. Över en dag har det skett en förändring som jordbrukstekniker inte väntade sig.

- Fram tills dagen innan förbudet klubbades igenom rekommenderade dessa tekniker den modell som antogs i och med den gröna revolutionen, med omfattande kemikaliebesprutning. Nu har väldigt få erfarenhet av alternativet, det vill säga ett mer ekologiskt jordbruk, och det saknas till exempel kompetenta föreläsare och forskare på FAUBA. Agronomerna står därmed inför en utmaning de inte var beredda på.

Att engagera sig i både akademisk verksamhet och i sociala rörelser så som CaLiSA gör, innebär att förstå den ideologiska spelplanen och hålla rätt i rodret för att behålla sin identitet och sitt eget utrymme, så att inte andra intressen tar över agendan. Som ett exempel på meningsskillnader inom gruppen nämner Carlos medborgarförsamlingen Malvinas Argentinas, i Cordoba provinsen som inte vill se att Monsanto installerar en fabrik för fröer i deras kommun. Medborgarförsamlingen och deras kamp mot Monsanto har fått bred uppmärksamhet i landet, och vissa från CaLiSA ville visa sin solidaritet genom att delta på plats i demonstrationer och liknande.

- I efterhand var vissa nöjda med att de åkt dit, medan andra kände sig missbelåtna med beslutet eftersom medborgarförsamlingen uteslutit en annan grupp som också arbetar mot besprutningar och den korporativa jordbruksmodellen, Mödrarna från Ituzaingo.

- Vi stannar inte vid det rent akademiska eller teoretiska utan omsätter i praktiken, lär av praktiken och samarbetar med olika sociala rörelser, säger Carlos.

Det finns till exempel en samordning av Centrum för matsuveränitet inom Argentina. De samarbetar även med aktörer i Uruguay, Brasilien och Paraguay där det finns både likheter och skillnader, samt Via Campesina, och MAELA som är forkortningen för Rörelsen för Agroekologi i Latinamerika.

När det gäller matsuveränitet i Argentina har de gjort en diagnos av situationen, och de vet mer eller mindre hur idealsamhället ser ut, den viktiga frågan gäller nu hur man ska ta sig dit. Med utgångspunkt i de erfarenheter som de dragit har Carlos om än en försiktig, förhoppning om framtiden för matsuveränitet.

- Det finns ett stort behov av ökade kunskaper om matsuveränitet och agroekologi, och de kan bara skaffas genom praktik och samarbeten, avslutar han.

Text och foto: Karin Skill, frilansskribent

Fakta

Matsuveränitet Förutom tillgång till mat innefattar matsuveränitet människors rätt att själva bestämma över sin matproduktion och prioritera lokal konsumtion över export. Konceptet introducerades 1996 av Vía Campesina som ett agroekologiskt, småskaligt svar på en växande transnationell, marknadsstyrd agrobusiness med monokulturer, genmodifierade grödor och växtgifter. Förespråkarna för matsuveränitet kräver också folkligt deltagande i beslutsfattande som rör jordbruksfrågor och respekt för kvinnliga småbönders rättigheter.