Marias mod att berätta avslöjade barnsexhärva i Nicaragua

Ana Patricia Pineda, socialarbetare. Foto: Philip Krook

Barnsexhandel är ett vanligt förekommande problem i många latinamerikanska länder. I norra Nicaragua upptäcktes nyligen ett fall efter att en ung flicka tagit mod till sig att tala ut. Det här är hennes historia berättad av Ana Patricia Pineda, socialarbetaren som står henne närmast.

Det ljusblåa huset i den lilla gränden i området Linda Vista Sur i Jinotega ser ut som vilket annat hus som helst. Ödmjukt, oskyldigt. Men på insidan sker något långt ifrån oskyldigt. Där bor Rosa, en artonårig mellanhand inom barnsexhandeln. Varje dag klockan nio på kvällen får hon besök av runt tjugo flickor i åldrarna tolv till arton. Alla kommer från trasiga hem och disfunktionella familjer, de lockas dit av drogerna och lyxen.

Dåliga hemförhållanden

Maria har aldrig känt sina föräldrar. Hela sitt liv har hon bott i olika fosterfamiljer, hela sitt liv har hon blivit utnyttjad. Det började redan när hon var fyra år. I hennes dåvarande familj utnyttjade morfadern henne sexuellt och mormodern brukade slå henne. Hon lyckades till slut byta fosterfamilj men någon förbättring syntes inte till.

När hon var elva år tog hennes fosterpappa med henne till parken. Han presenterade henne för en vän till honom som hette Rosa. Hon lekte med Maria i parken under några timmar, sedan bjöd hon med henne hem till sig på middag. De åt och hade trevligt, Rosa bjöd Maria på en joint, de skrattade och blev vänner. Sedan frågade hon om Maria skulle vara intresserad av att arbeta med henne. Det skulle vara ett enkelt jobb och hon skulle kunna ha det såhär trevligt hela tiden. Maria sa ja.

Hon började komma till det ljusblåa huset varje dag. Hon åt middag och rökte marijuana. Rosa gav henne kläder och skor, mobiler och annan lyx. Sedan var det dags att betala tillbaka, hon skulle få jobba av sin skuld. Rosa tog dit klienter som Maria tvingades ha sex med. Vissa kom dit med fina bilar, men det avspeglades inte på betalningen. De betalade henne omkring 100 kronor, som hon sedan lämnade över till Rosa som avbetalning.

Inte den enda

Maria var inte ensam. Varje dag kom runt tjugo flickor dit för att göra samma sak. Alla var de hänförda av drogerna och lyxen. De fick inte ta med sig något därifrån så för att ta del av det var de tvungna att komma tillbaka varje dag. Många av dem kom från socialt utsatta familjer, vissa var föräldralösa, andra sa helt enkelt att de skulle hem till en kompis.

Under tre år var detta Marias liv. Tills en dag då hon inte ville följa med en viss klient. Hon blev utskälld och en annan flicka fick ta hennes ställe. När den andra flickan kom tillbaka blåslagen fick Maria nog. Hon gjorde en anmälan hos familjeministeriet som sedan kontaktade polismyndigheten. Polisen anhöll Rosa, men utan bevis kunde de inte hålla henne kvar. Hon kom ut från häktet, även hon blåslagen.

Sedan tre månader tillbaka bor Maria på barnhemmet där Ana Patricia Pineda arbetar. Hon har tagit ett år ledigt från skolan för att samla ihop sig. Hon mår bättre nu även om hon ibland saknar marijuanan.

Polisutredningen gällande barnhandeln som förekommit i det blå huset fortsätter - med locket på.

Text och foto: Philip Krook, Svalorna Latinamerika

Fotnot: Namnen på flickan och mellanhanden är fingerade.

Röster från Latinamerika