Lyckat biståndsprojekt i form av en ko

*- När vi återvände från Mexiko hade vi inga ägodelar, men genom vår organisation, Mamá Maquín, ordnade vi så att alla fick en stor gryta och ett vattenkärl, berättar Estela, medlem i Kvinnounionen i byn Santa María Tzejá, Guatemala.*

Mamá Maquín bildades av kvinnor tillhörande olika ursprungsfolk i guatemalanska flyktingläger i Mexiko, dit de flydde efter inbördeskriget i Guatemala. Syftet var att lyfta fram och kämpa för sina rättigheter, att få vara delaktiga i återvändandeprocessen och att kräva att få vara med och fatta beslut. Till en början arbetade organisationen för att skaffa mat och ordna skolgång åt sina barn och senare för ett säkert återvändande.

I byn Santa María Tzejá i nordöstra Guatemala lever olika mayafolk, varav ungefär hälften bodde i Mexiko under inbördeskriget, sida vid sida. Där lever också delar av organisationen Mamá Maquín kvar. Byn ligger i området Ixcán, som är ett av de områden som drabbades av flest massakrer under inbördeskriget.

- Det var svårt att komma tillbaka till byn efter så många år. De som hade varit våra grannar innan kriget och som hade stannat kvar medan vi tog oss till Mexiko var misstänksamma och talade illa om oss. Vi hade dock bestämt oss för att inte ta åt oss och låta det påverka oss, utan försöka skapa vänskap på nytt. Det var vi tvungna till eftersom det var allas vår mark, som vi skulle dela på och leva av. Vi lyckades till slut. Vår organisation Mamá Maquín slogs samman med organisationen Progreso, som redan fanns i byn, och vi bytte namn till Kvinnounionen, berättar Estela vidare.

Namnet på organisationen, Mamá Maquín, är en hyllning till Adelina Caal Maquín, som var en människorättskämpe och förebild i egenskap av kvinna och tillhörande ursprungsfolken. Hon mördades i en massaker i Panzós 1978.

Efter att grytorna och vattenkärlen var utdelade ansökte Kvinnounionen, som då bestod av 120 medlemmar, om pengar för att kunna köpa nötkreatur för uppfödning. Ansökan beviljades och 60 kor kunde köpas. Vid tidpunkten för starten, 1993, kostade en åtta månaders kalv cirka 1500 kronor.

- Korna delades ut som lån till en första grupp kvinnor. När korna kalvade betalade de tillbaka genom att ge kalven till organisationen, som i sin tur gav den vidare till någon av de kvinnor som ännu inte hade fått någon. Den andra kalven fick vi behålla, men även den som ett lån tills vi kunde betala tillbaka med ännu en kalv, förklarar Estela.

Dessa kor har gett mjölk och ost till åtskilliga barn och en extra inkomst för att betala gymnasie- och universitetsstudier och sjukvård när pengarna inte har räckt.

- Det enda problem som vi har stött på under åren är att några få kvinnor har tvingats sälja sina kor för att de inte har haft tillräckligt med betesmark, förklarar Estela.

Bristen på mark är ett stort problem i Santa María Tzejá.

- Den mark som innan kriget brukades av mina föräldrar skulle efter återvändandet delas med oss och ska nu även räcka till våra barn. Det är inte möjligt för oss att kunna överleva om vi ska dela på de nuvarande marklotterna, men det finns inte mycket mark att köpa och den som finns är det få som har råd att betala för, avslutar Estela oroat, men samtidigt med ett hoppfullt leende.

_Christin Sandberg_
_Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala_