Från backpacker till folkbildare

Stefan Strömberg

Det kan tyckas ironiskt att Stefan Strömberg en gång i tiden gallrades bort i antagningen till volontär för Latinamerikagrupperna, dåvarande UBV. För medan volontärer under åren kommit och gått, har Stefan Strömberg bestått.

– Det finns många teorier om varför jag inte blev antagen, kanske tyckte dom att jag var för självständig. Men jag har slutat spekulera i det där för länge sen, säger Stefan Strömberg med en axelryckning.

Alla som nån gång tittat i sektionen för Latinamerika på något av landets stadsbibliotek, har väl stött på hans böcker. Titlar som “Latinamerika – avveckling eller utveckling”, “Guatemala – efter kriget, före freden”, eller någon annan av de tio böcker han skrivit från kontinenten, brukar inte sällan stå att finnas i hyllorna.

Eller så har man kanske sett honom hålla föredrag. Under åratal har han outtröttligt rest land och rike runt och föreläst om Latinamerika på högstadier och gymnasium. Och hade han inte blivit den han är, så hade han sannolikt blivit just lärare.

Men vem är han då, egentligen? Författare, föreläsare, välgörare eller obotlig backpacker? Stefan Strömberg är allt detta, på en och samma gång. Just nu är han aktuell med en ny bok: “Sånger från Ecuador”. Det är inte en traditionell landbok, utan en mycket mer personlig berättelse. En sammanfattning av ett livs resande. I boken får vi ta del av Stefan Strömbergs tankar och funderingar, ofta i samband med möten med människor i Ecuador. Boken är ännu inte publicerad, då hans gamla bokförlag har lagt ned.

En detalj ur boken som kanske förvånar, är att Stefan Strömberg våndas lika mycket inför att packa sin ryggsäck nu som inför sin första resa. En tröst för alla oss som lider av packningsångest - vi är i gott sällskap.

En LP-skiva var gnistan
Men hur kom det sig att Stefan Strömbergs hjärta började klappa för Latinamerika?  Det hela tog fart under en nio månaders lång ryggsäcks-Odyssé i Centralamerika. Men anledningen till att han valde att resa till just Latinamerika var mer eller mindre en slump:

– Jag lyssnade mycket på rock och det fanns en grupp som hette The Clash som hade gjort skivan Sandinista.

Skivan var en hyllning till den folkliga resningen i Nicaragua mot landets envåldshärskare Somoza. Då på slutet av 1970-talet hade Stefan Strömberg ingen aning om vilka sandinisterna var, men det tog han reda på och intresset stegrades när han hörde att de störtat en diktator. Sedermera skrev han en c-uppsats i statsvetenskap om Nicaragua på Lunds universitet och sålde solidaritetsbananer på torget, till stöd för sandinisternas kamp mot USA-backade antirevolutionära contras-styrkorna.

– Hade the Clash istället gett ut en skiva med namnet ANC, hade det förmodligen blivit Afrika som jag börjat resa runt i, säger han med ett leende.

Hamnade i brinnande inbördeskrig
Året var 1988 och Stefan Strömbergs första Latinamerikaresa tog honom till tre inbördeskrig: Guatemalas, El Salvadors och Nicaraguas. Speciellt när han reste runt med buss nattetid i Guatemala var han rädd för att hamna i någon av de krigande gruppernas vägspärrar.

- Jag tänkte att om jag blir stoppad, då hoppas jag att det är av gerillan.

Men trots stunderna av rädsla, var det de positiva erfarenheterna och mötena som övervägde. Det blev hans livs resa. Stefan Strömberg hann inte mycket mer än komma hem förrän han längtade tillbaka till Latinamerika. Sedan dess har han återvänt gång på gång. Allt som allt har det blivit uppemot 34 resor under närmare 30 års tid. Skrivandet tog fart redan under första resan, då han levererade ett par resebrev för några tidningar för att dryga ut reskassan. Skrivandet ledde till föreläsningar. Efter en resa i Uruguay, blev han ombedd att föreläsa om landet för studieförbundet ABF i Gävle. I samband med föreläsning föreslog arrangörerna att han skulle skriva en bok om Uruguay. Vilket sedermera blev hans första landbok.

Under åren har Stefan Strömberg märkt ett minskat engagemang för Latinamerika från Sveriges politiska etablissemang. Han menar att i begynnelsen fanns det en nyfikenhet att engagera sig och påverka på riktigt. Engagemanget för Nicaragua var enormt hos både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Något liknande ser han inte idag, vilket gör honom besviken. 

- Men på det lokala planet blir jag positivt överraskad och glädjer jag mig åt att det fortfarande finns ett engagemang, som när jag kommer till Latinamerikakommittén i Luleå.

Ljuspunkter och orosmoln
Om Sverige har ändrats under de senaste årtiondena, så gäller det även länderna i Latinamerika. Han pekar på de länder han tycker överlag har haft en positiv vändning. Uruguay menar han har haft en spännande utveckling, med en president som har ett annorlunda sätt att tänka. Och Ecuadors president Rafael Correa som höjt skatten och satsat mycket pengar på sjukhus och utbildning, och inte minst på infrastruktur. Men han tvekar inte om vilket land han anser har haft den mest gynnsamma utvecklingen:

- Jag tycker det är jättespännande med Bolivia och hur Evo Morales driver urbefolkningens rättigheter. Och att han faktiskt försöker få en större del av intäkterna från råvarorna att stanna inom landet.

Det land han är mest bekymrad över är ett av hans favoritländer: Guatemala. Nu har han inte varit där på några år, men där brukar han känna sig lite pessimistisk, med tanke på all kriminalitet som följt på inbördeskriget, när det väl blev fred efter 36 års krig. 

På senare år har Stefan Strömberg engagerat sig i ett välgörenhetsprojekt i liten skala. Det handlar om en skola för funktionshindrade barn i Otavalo, Ecuador. Tillsammans med sin son arrangerar han varje sommar en rockfestival med namn Spjutstock, i Spjutsbo, utanför Smedjebacken i Dalarna. Vinsten från festivalen går till skolan. Att han brinner för projektet märks:      

- Det jag gör just nu, är det roligast jag gjort under alla dessa år.

En kamp mot rasism
Det bästa med Latinamerika enligt honom är de enskilda mötena med alla människor. När Stefan Strömberg först kom till Latinamerika, var han blyg och försiktig. Men gästfriheten har lärt honom mycket. Sätten han blivit bemött på i Latinamerika, har gett honom ett öppnare sinne och visat honom att det finns olika sätt att tänka på.

Och mycket av Stefan Strömbergs Latinamerika-engagemang handlar just om möten. För honom är de personliga mötena nyckeln till förståelse av andra kulturer. Med tanke på den växande främlingsfientligheten, känner han att hans arbete är viktigare för Sverige än vad det varit tidigare. Mötena har blivit en kamp mot rasismen och för kulturförståelsen: 

- Det är mycket roligare att vara nyfiken och mötas, än att vara rädd och inte ta reda på vad det är frågan om. 

Text och foto: Lari Honkanen/Latinamerikagrupperna