Associeringsavtal på EU:s dagordning igen
EU och de centralamerikanska länderna har enats om ett upplägg för att återuppta förhandlingarna om ett associeringsavtal som har legat på is sedan statskuppen i Honduras i juni.
Beslutet att inom kort få till stånd en ny förhandlingsrunda fattades i veckan under ett informellt tredagarsmöte i Bryssel där representanter med ansvar för handelsfrågorna från Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica och Panama deltog.
Rundan som planeras hållas den sista veckan i februari blir den första sedan statskuppen i Honduras. Från EU vill man få till ett avtal som inkluderar alla länder i Centralamerika. Spanien, som innehar ordförandeskapet i EU under första halvåret 2010, har ambitionen att presentera ett färdigt avtal den 18 maj i samband med det eurolatinamerikanska toppmötet i Madrid.
Associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika bygger på tre pelare, bistånd, politisk dialog och handel och skiljer sig på så vis, i alla fall i teorin, från ett rent frihandelsavtal.
Det är även ett vanligt motargument som påskyndarna av avtalet använder när de vill tysta kritiska röster. Bland organisationerna i det civila samhället i Guatemala råder det dock ingen tvekan om vad det handlar om:
- För oss är associeringsavtalet med EU ett i raden av frihandelsavtal som började med USA och har följts av avtal bland annat med Chile, Japan och Taiwan. I och med frihandelsavtalet med USA sattes en standard som förhandlingarna med EU utgår ifrån, säger Daniel Pascual ledare för en av Guatemalas största bondeorganisationer CUC och ursprungsfolksnätverket Waqib’Kej.
Pascual syftar på att frihandelsavtalet med USA ledde till att amerikanska jordbruksprodukter dumpades på den guatemalanska marknaden och på så vis slog ut marknaden för lokala bönder. Den skadan är redan skedd, så vad han nu ser som oroväckande i ett avtal med EU är att dörrarna öppnas fullständigt för europeiska företag att investera i och utvinna naturresurser, såsom elproduktion genom vattenkraft och gruvutvinning av mineraler.
De områden där de för europeerna lukrativa naturresurserna finns är tätt befolkade och en övervägande majoritet av befolkningen är ursprungsfolk. Totalt utgör de 60 procent av landets befolkning och i stort sett alla försörjer sig på småskaligt jordbruk. De alternativa försörjningsmöjligheterna är få.
- Vi behöver en integrerad jordbruksreform inte ett frihandelsavtal med EU. Utifrån de extrema ekonomiska skillnaderna mellan länderna i EU och Centralamerika finns det i dag inte förutsättningar för ett avtal. Centralamerika har i dagsläget inte en chans, säger Pascual.
Vävda tyger till försäljning i Ixcán i norra GuatemalaCosta Ricas utrikesminister, Marco Vinicio Ruíz, uttrycker i den costaricanska dagstidningen Nación att en av de största tvistefrågorna som han ser mellan Centralamerika och EU är EU:s krav på gemensamma sanitära regler i hela Centralamerika. Ruíz menar att det är svårt, eftersom det saknas en institution som skulle kunna fungera som gemensamt kontrollorgan. En annan fråga som enligt Ruíz måste lösas innan ett avtal kan undertecknas är EU:s krav på att tyger till textilindustrin i Centralamerika ska köpas i Europa.
Text och bild: Christin Sandberg










