Vädret i Ecuador blir allt mer extremt, med kraftigare regn och längre torrperioder, en förändring som kan bero på den globala uppvärmningen. För småbrukarna på landsbygden betyder det ofta förlorade skördar och förstörd infrastruktur. – Riskerna blir större för varje år allt eftersom befolkningen ökar, säger Raul Mejía, på väderinstitutet INAMHI (Nationella institutet för meteorologi och hydrologi).

Sommaren, eller torrperioden, har kommit till Ecuador och med den ett mer stabilt väder. Men också en möjlighet att summera effekterna av den senaste vintern (regnperioden).

- 2008 var den värsta regnperioden på tio år. Vädret under 2009 har hittills inte varit lika extremt men under vintern har vi haft några enstaka extrema skyfall. På vissa ställen föll så mycket som 100 millimeter på ett dygn, berättar Raul Mejía.

Under vinterns översvämningar får byborna i La Molasca ta sig fram i kanotVarje extremt regnfall leder till stora skador i jordbruket och på landets infrastruktur. Svårast drabbade är kustlänen. Bara under årets tre första månader förstördes över 8000 hektar i Guayas, området kring Ecuadors största stad, Guayaquil.

Skörden försvann under vattenmassorna 

I byn Molasca, några timmars resa från storstaden blir risodlarna allt mer desperata för varje år.

När latinamerika.nu besökte byn, strax efter en period av skyfall i mars, hade flera av de 55 familjerna precis förlorat sin senaste sådd under vattenmassorna. 

- Om det här inte blir bättre, vad ska vi då leva av, frågar sig Juana Moncada Ordeñan som bor i ett hus på höga träpålar mellan familjens risfält och en skog av kakaoträd.

Jordbrukarnas ekonomi påverkas starkt av de förlorade skördarna.

Azucena PamilaFörr kunde de leva på att odla ris. Men det har blivit allt svårare. Det märks inte minst på hur många män som är tvungna att arbeta långt från byn.

- Här måste man vara både mamma och pappa medan männen jobbar någon annanstans, säger Azucena Pamila , vars make arbetar i räkindustrin i Machala, flera timmars resa bort.  

På de små familjejordbruken vid kusten sår man vanligtvis flera omgångar ris per vinter. Så fort som vattenmassorna har sjunkit undan från de översvämmade fälten gäller det att så igen, för att ta vara på tiden.

Men det är inte bara regnen som har blivit värre, även torrperioderna. Ingen vet om den starka sol som lyst över risfälten de senaste dagarna kommer att fortsätta och torka ut de späda risplantorna. 

- De sår nu igen men de sår i torr jord. Om det inte regnar kommer allt det här att försvinna, säger Alexandra Varga och tittar ut över den torra jorden som tillhör hennes föräldrar och syskon.

Oförutsägbart väder 

Alexandra VargaProblemet är att vädret under de senaste decennierna har blivit mer oförutsägbart och ojämnt. Och det är det inte bara byborna i La Molasca som har upptäckt.

På INAMHI kan man tydligt se att något har hänt under de senaste tio-tjugo åren. 

- För varje år blir klimatet mer ostadigt. Vi kan se att översvämningarna och skyfallen hela tiden blir värre. Torrperioderna blir också längre. För 40 år sedan varade torrperioderna under vintern högst en vecka. I år föll inget regn mellan slutet på mars och 20 april, förklarar Raul Mejía.

För varje år ökar också riskerna.

- Effekterna blir värre och värre i takt med att befolkningen ökat och fler flyttar till riskzoner, säger Raul Mejía.

Ingen kan med säkerhet säga vad förändringarna i klimatet beror på. Men det är troligt att det är den globala uppvärmningen som ligger bakom.

- Det finns hypoteser som pekar på att det är den globala uppvärmningen som ligger bakom. I Ecuador har medeltemperaturen ökat med en halv grad under de senaste 40 åren, berättar Raul Mejía.

Hög risk för El niño

Inför nästa regnperiod finns det anledning för Ecuadorianerna att oroa sig ännu mer. Med 60 procent chans är det under slutet av året dags för det åtrekommande väderfenomenet El niño, som skapar ännu värre problem än vinterns extrema skyfall.

I byn Molasca klarar inte ens de drygt meterhöga stolparna att skydda husen från vattnet under El niño-åren. Grödor förstörs och boskapsdjur förs bort av vattenflödena.

Text: Johanna Kvarnsell

Foto: Markus Malm