2010: Året då det inte blev revolution

Trots att det hade förutspåtts en omvälvande förändring i form av social revolution i Mexiko året 2010 hände ingenting. Spådomarna grundade sig i att 200 och 100 år tidigare hade stora sociala omvälvningar genomförts som protest mot orättvisor och förtryck, något som, tillsammans med narkotikarelaterat och militärt våld är vardagsmat för största delen av befolkningen i dagens Mexiko.

År 1810 lyckades mexikanerna frigöra sig från spanjorerna. Hundra år senare, 1910, började den mexikanska revolutionen mot den dåvarande diktatorn Porfirio Díaz som suttit vid makten i 30 år och styrt landet med järnhand. Den resulterade i den första
jordreform som genomförts i Latinamerika. Stora delar av landets
marker omfördelades till småbrukarna och demokratiska val infördes, och en demokratisk och nydanande konstitution antogs.

Vissa menar dock att makten egentligen aldrig omfördelades, utan snarare att de forna storgodsägarna (latifundistas) nu blev den borgliga eliten med fortsatt makt över landets resurser.

Halvdan demokrati

Med hjälp av beskyddarnätverk som täcker näst intill hela landet, ekonomiskt stöd och löften om makt till strategiska personer, har Partido Revolucionario Institucional (PRI) och hade grepp makten ända fram till år 2000, då de röstades bort. Då tog det mer högervridna partiet Plan de Acción Nacional (PAN) över. De lyckades hålla sig kvar vid makten under valet 2006 med hjälp av med valfusk, enligt den mexikanska dagstidningen La Jornada. Enligt de källor tidningen använt borde det mer vänsterorienterade partiet Partido Revolucionario Democratico (PRD) ha vunnit, men ansågs som ett för stort hot mot den ekonomiska elitens makt. Vid presidentvalet 2012 kommer troligtvis PRI, med Enrique Peña Nieto i spetsen, att återta makten.

I början av 2000-talet talade många om revolutionen som skulle genomföras 2010, men den kom aldrig.

-Idag finns fler anledningar att göra revolution än under Porfirio Díaz tid, fler fattiga, stora ekonomiska ojämlikheter, diskrimination och ett mer utbrett organiserat våld, säger den mexikanska antropologen och ekonomen Fransisco Javier Guerrero. Fast de sociala rörelserna har inte lyckats.

Protester kriminaliseras

Hans kollega som forskar i militarisering, migration och säkerhet, Juan Manuel Sandoval, förklarar varför det inte varit möjligt att genomföra en revolution:

-Genom att utlysa ”kriget mot den organiserade brottsligheten” har president Calderón lyckats kriminalisera allt motstånd mot regeringen från förtryckta och fattiga. Därmed har regeringen genom en splittring av rörelsen hindrat all slags social omstörtning som var planerad för året 2010. Från makthavarnas håll har man på så sätt implementerat rädsla, och kunnat kontrollera de som skulle kunnat starta en revolution.

Kriminaliseringen av sociala rörelser har märkts bland annat genom att ett flertal ledare för dessa har dödats under de senaste åren, ofta av paramilitära grupper finansierade av staten. Exempelivs ledaren för Movimiento de Unificación y Lucha Triqui (MULT), Heriberto Pazos Ortiz och Catarino Torres Pereda, medlem i el Comité de Defensa Ciudadana (Codeci) mördades i staten Oaxaca i oktober 2010. La Jornada skriver att reformerna av den nationella säkerhetslagen (Ley Nacional de Seguridad) som ska genomföras i Mexiko, är till för att kunna använda militären mot de sociala rörelserna. Genom att hävda att fattiga som organiserar sig är delaktiga i den organiserade brottsligheten, exempelvis som knarkkurirer, är de lätta att stämpla som kriminella. 

Text och foto: Malin Jönsson, doktorand vid Universidad Nacional Autònoma de Mèxico (UNAM), Mexiko City